Norrländska Korrespondenten – 27 december 1870, sida 2

ställen, jom innehalla nägot mot denna lära stvicande, företomma. Atlagaren råstod att den mot faran den åberopade 8 S af förordningen den 23 Ottober 1860 måste gälla ärwen ans tra med Luthersta förfan oliDa tänkande än de, Mvilfa enliat samma förordning erbähit E privilegier, och yrtate således tortfaronre answar enligt samma Ä. — Domstolen tilltännagaf, att utslag skulle aftunnas den 22 trennes. För mår del funna wi ej inse, huru något answar fan ådömas anmat än ge nom tet störsia wald på lagens tydliga boknaf, dä, säsom swaromälet wisar, 14 L tydligen säger, att ingen slkall anses hån swenska kyrlan skild, såledeens ej heller inför lag få tallas främmandde trocbes tännare förrän ban blifvit mpprogen i annat i rict tillåtet, d w. j. brivilegieradt, religionssamsund. om EEE