En fransk soldats krigsmiunen. Man har meddelat tidningen Wartc följante uttrag ur ett bref, fom en sransk seltat — en elsarsare af ged familj och fom war med i Meg — såsom kriasfange strifwit till en wän i Offenburg: J tet ömkligaste tillstånd fom jag til Coblenz, utswulten, trasia, nästan bars fota — jaa kunte kyuapt få på benen. Du fan tänka dig: att liva twå mina rers lång, bitter bunaersnÖr! Om ren yttre meriten wisse wi intet, ty wi IVO ro omringare af praeussarne. Wi åto, det försäkrar jar, om mun rätnar hela armen, wål 40.000 håftar; te öfrina dogo. De arma djuren gnande barten af träden. Men för of soltater mar det ännu wärre. Zntet salt, nåstan tutet bröd, ty 22 ort om vagen äro ju så gott fom intet. Tänk tia att teetill ligaa på fuktiga marten! Sevan den 16 Juli bar jag ide lenat i en sång, mina fläder och skoten bar jag ide bult af froppen; ret war förfärligt. Coral hungern twang oss att kapitulera. Til alt tetta de många slagtningar, de grusliga och mörrante flag, i hwilta jag Del: tagit! J slaatningen den 14 Auauuti deltog jag från fl. 2 på mitanen till kl. 10 på kvällen; den 16 Auaumi fran fl. 4 på morgonen till ki. 11 J. om; men wid Gravelotte fom ven fruttans wärdaste slagtning, fom nägonfin före: fallit, från tidint på morgonen till jent på lvällen, och dertiu tommo ytterligare ten 31 Aug. och I Sept. och för öjrigt flera större och mindre fättningar, af hwilka hwar och en kostade mellan 4 och 5,000 man böra och sårate. Och jag är trot8 alt adetta ännu mid lil Jag will nu ffilora för tig hwad dag bar mig befant om flaset wir Gradelotte. Den 17 Aua. uarscherade mi hela var gen öfwer böjter och bera och åfrar; lantewägen benagnade wi sällan Det war en förfärlia hetta och wi woro tar state föfom boskap; min rensel wågde öfwer 40 skålp. Näfstan försmättande af törst, marscberate wi till tl 12 på natten, då mi anlände till ren plats, fom war bestämt för slaatninzen. Preusforne lågo på ung fär 800 stegs afständ från of; man börde på långt håll flams ret af deras wapen Wi tare ess på marken och suart öllo wi alla i sömn. Det war för mån en tapper seleat den sista natten; äfwen jaa bafalltde min själ i Guss händer och arät länge, tv jog tänkte på min arma moter. Kl. 5 på morgonen wäcktes wi af kanonskott. Det war cn understön ras; fölen uppack Har och strålante, men snart utwecklade fia striten. Hela moraonen förflöt under en förfärlia kanonad och folket föll hop: tals; jag fan ej tro annat än att preusjarne bade 50 eller 100 kanoner ställda i rad, hwarmed de sköto på of. Hör