ligt frånan om rösträttens utwidgande. Professor L. K. Daa uppdrog en ftatiftist jemförelse mellan deltagandet i mar ten uti Norge och i åtstilliga andra län: der, af hwilken framgår, att uti föritnämnda tand intregfet för malen är mycket mindre. Under det i Frankrite och Amerika det ejemförligt största an: talet af medborgare reltager i malen, och i Erglanr, enligt anstälda berätnins gar, antalet af de röstberättigade som icke rösta, öjwerhufmut taget, varierar mellan en fjerdedel och en femtedel, wisa deremot de officiella uppgifterna öfwer storthingswalen 1865—66. att af 130,000, som hare rösträtts avalisikationer, ide mera än 81,000 låta införa fia i längrerna och att of dessa åter endast 34,000 wertligen röstede. Den wigtigaste grunden till detta ringa intresse för walen war ret indirelta walsöttet. Hwad sjelfwa frågan om röjt rättens utwidgning beträffade. anmärtte talaren, att icke mindre än fjorton för: lag i detta hänscende förelågo för nästa ftorthing. Om resfa lunde han bär ide i detalj inlåta fig, men wille begagna tillfället att fästa arbetarnes uppmärljanmhet vå en mycket wigtig sak fom fanns i de flesta af dessa sörslag, men war få bebändiat undangömd, att lansse nio bland tio icke sågo den. Det stod i förslagen en hel hop saker om att de som förut icke hade rösträtt, nu slulle jå den. Förut bade åbor rösträtt, men ide förpaktare. Nu skulle förpaktare få rösträtt, nu skulle skeprore få rösträtt o. s. w. detta mar oltsammans utwitguingax. Meu så fans der ockå en liten, mycket liten parentes, nemligen att man skall ha bott minst ett år i A när man afgifwer fin röst. Denna inskrän!ning drabbar ifynner: het de arbetande klasserna och drabbar dem på det förunderliga fött, att de för lora fina meddorgerliga rättigheter hwar gång de flotta. Om de uu flyttade jnst hwart tredje år, när walen försiggingo, kunde de komma att förlora sin rösträtt för beständigt. På detta sätt wille man, på samma gång man gaf röfträtt åt flere klasser, utesluta de farligaste elementerna inom arbetsklassen. Meen medlet war ett af de imest förwända oc förtwiflade man kunnat hitta på. Denna oförnuftiga i sans icce i alla förslagen, och det more wäl om i storthinget något af de förslag som icke äro behäftade dermer kunde winna pluralitet, vå ret man ide måtte taga igen med ena handen hwad man gaf med den anra. Derefter uppträdde flere an: dra taare, hwilka isvnnerhet framhöllo den upposande iuflotelse fom detaftiaheten i volitiffa rättigheter skulle utöfwa på arbetstlaesen. Detta skulle mer än når aonting annat bidraga till utrotandet af den förderfliga tlafoch ståndeskilnaden. Det är en erättfärdighet att en del — och en få stor del — medborgare endast stola ha skyldighet mot staten, ej rättig: heter. Känslan af tetta tillbakasättande bidrager ej få litet till den talrika emir grationen till Amerika. En talare trodre doc, att wärnepligten förmådde wida flere att utwandra än saknaden af volitista rättigheter. En af talorue, en foltftollävare, framställde den frågan, huru det är möjligt att uppfostra folkets barn till fria statsborgare för den, fom sjelf är i saknad af den sporre till intresse för det allmänna fom ligger politisk rösträtt. — Firdrif Hen sjunde rennhlifan. J