Norrländska Korrespondenten – 16 december 1870, sida 2

skilliga prof på våra tjenares förskräckelse för indianerna och det förundrade oss icke synnerligt att dessa båda män, såsom vi sedermera erforo bela tiden medan indianattacken varade, höllo sig gömda uti ev närbelägen kornäker. Våra förberedelser voro ganska simpla. En låda med skarpa patroner — denna för nybyggare så nödvändiga lifpreservator — blef öppnad och placerad tillsammans ned vågra långa reffelgevär på ett lämpligt ställe, der den kunde vid behof vara till hands. En butelj whisky och en mugg vatten, fulländade våra tillredelser i denna väg. Husets fönster och äfven den på taket varande dörren voro våra svagaste punkter. Vi sökte emellertid på bästa sätt förstärka dem. Sedan alt var i ordning, intogo vi våra platser, beredda att vid första skymt af fienden söka betaga honom all lust att fortsätta anfallet. Ingenting är så påkostande för en ung man, som väntan. Mitt unga sinne, föga vandt vid alla dessa fruktansvärda skakningar, som lifvet i den vilda vestern förer med sig, stod nu på ett hårdt prof. Mina nerver angrepos, mitt hjerta bultade och min puls slog nästan hörbart. Min fantasi, uppjagad till en enorm höjd, framställde för mig den fara, hvilken förestod oss, i tusende olika bilder, och