Norrländska Korrespondenten – 6 december 1870, sida 3

med, att leltor B., oaktadt flera gånger afgifna löften att icke göra föreningen och dess angelägenheter till föremål för offentliaa framställningar, dessa löften stät se brutit, i det han genom tidning: artittar föft nersätta föreningens och styrelsens anseende och derigenom gjort allt hwad i hans förmåga stått att under: gräfwa allmänhetens — förtroende för dessa. UÅnllageljen mot lektor B. utwecklades närmare of motionären i ämnet, fom bes rättade, hurusom lektorn lofwat en till honom affänd deputation att ide, i den titning hr B. tisponerar, intaga upp: satser, fom kunde wara menliga för ar: betareföreningen, mn ide förthy hade sådana artillar återkommit, deri förenins gens handelerörelse blifwit miskrediterad, klander framställt mot föreningens nöjen, jom tallats osedliga, samt anfall gjorda mot styrelsen af kränkande beskaffenhet. Styrelsens förklaring redogjorde ytter: ligare för desja lettor B:s anfall, hwilka woro af den natur, att han otwetydigt framstätt säsom den der welat uppfåtligt ffada föreningen, och då stadgarne berät: tigar styrelsen att utesluta en ledamot, fom få handlar, hade styrelsen skridit til denna åtgärd. hwilken wisat fig nödmwän: tig för att inom föreningen förekomma den splittring, hwarför leltor B. wid flere tillfällen arbetat, samt återställa den enigbet, fom wore föreningens lifswilkor. Lettor Blomstrand, fom nu fit ordet, ansåg, att enigheten ej uteslöt olitheten i åsigter, och trodde fig hafwa nitiskt an: wändt fin förmåga till föreningens gagn. Af de tlandrade tidningsuppsatserna hade han ide skrifwit ett ord, lita litet fom han, i egenskap af revisor, lemnat de fel: attiga uppgifter rörande föreningens han: delsrörelses ställning, fom blifwit Honom tillstrijna. J öfrigt hade tidningen, fås fom i fråga om de ofedliga nöjena, icke annat än återgifwit hwad fom blifwit sagdt i ftaden. Hwad löftena anginge, hade de blifwit så godt fom aftwungna, då de framtal: lats dels af en deputation, dels inom fy reljen, och fjådana löften wore ingen hederlig man förbunden att hålla. Någon diskussion, funde enligt det re: dan fattade beslutet, nu ej witare ega rum, utan votering anssälldes mellan bifall till styrelsens beslut och afslag derå, d. w. s. för lettor B:s uteslutande eller twarstannande. Voteringen försiggick på det fätt, att personerna af de olika me ningarne ställde fig till höger efter till wenster om mellangångarne i salen. Då inträffade, att den till flere hundra per: soner uppgående församlingen blef få lika delad, att man hade mycket swårt att afgöra på hwilkendera sida majoriteten befann sig. Styrelsens ordförande förslarade majoriteten wara på wenstra sidan, efter för styrelsens mening, hmwaremot från andra sidan lifligt protefterades. Så uppstod en ide ringa miller: walla och ett temligen stormande upp: träde, intill dess man måste bekwäma fig till den enda möjliga utwägen för twistens slitande, nemligen rösternas rät: nande, då det sent omsider, och efter det många aflägsnat fig, wisade sig, att styrelsens beslut blifwit gilladt med 230 rö: ster mot 190. Utgången wäckte emellertid ide ringa förbittring hos minoriteten, hwaraf flera Ievamöter lemnade ifrån fig fina före ningsmärken.