Norrländska Korrespondenten – 2 december 1870, sida 2

band, som betinga ett sådant anseende. Antingen är fopten Broberg en salsk angifware och i få fall wärd strängt straff, eller ock äro de angifne försnillare af fros nans medel och i få fall förtjenta af än större straff. Hwad den offentliga mos ralen skall lida af att detta allt i åratal förblir outredt, är lätt att inse, helst både angifwaren och flertalet af de anr klagade fortfarande anses wärdiga att bes gagnas i Kongl Majtts och lronans tjenst. — Besynnerliga undantag. K. m:t har den 27 Okt. tihåtit, att ftuderans den G. W. Wårrberg, fom genom föds seln tillhörde erkestiftet och aflagt ftutentexamen utom i latinska och grekiska språken, måtte utan hinder deraf att han ide undergått ven för inträde i preftåmns betet stadgade dimissionscxamen och der med förbundna prattiffa öfninaar, få inför domtapitlet aflärna teolegisk prefteras men för att till predikoämbetet imvigas. Månue ret ide wore mera fujorias tiat och mindre partiskt att, eburi nödiga elementorstudier anses i allnänhet erforterliga, men altimellanåt etevgifwas mera andtligt sinnade, hwilkis als männa bilrtning dock gemenligen år lika naiv fom reras kristendomekunskap, rent af göra pretikoembetet aldeles fritt här i landet? Nu wägras esomofteft den ena studenten, hwilken ej är läsae, den befrielse, fom bewiljas ven andra hwilfen lätsar ett wisst pietisteri. — Franska reformerta kyrlans Stod: holm pastor F. Puanx har der hallit ett par föredrag om det franska kriget, hwilka föredrag återgifwits af Afonbladet. Hwar och en som tager kämedom derom, skall gripas af föredragets på en och samma gång klara enkelhet och gri: pande wärma. Pointer af werkligt häns förande kraft företomma deri. Se här en: Arma Bazeilles! Du skall bli ett af de förfärligaste och förhatligaste baren i detta krig; deesa ruiner tala med m måltalighet, fom den störste talare ej fan uppnå. 3 hafwen sannolikt (föft bertig FibJames wältaliga protest, likasom I tor: den ha tagit kännedom om den daierska minifterens förtlaringar. Jag har ej was vit witne till denna olycka, men jag har hört detalier berättas, hwilkas grymhet wäcka alffy och barm; innemånarne må ha warit felaftiga, de må ha förswarat jig mot inkränttarne af deras fädernejord eftersom detta nu är ett brott, vet är möjligt, men fienden måste ha funnit fe let mycket stort, då han ej skytt att — jag drager icke i betänkande att säga det — fläcka en ädelt wunnen seger gen om en, lindrigast sagdt, onyttig handling. Jag upprepar en lånd personlighets ord, att nutidens råttwisa är sramtidens rättwisas moder, och jag tillämpar dem på de händelser, till hwilta wi warit och ännu äro witnen, jag npprepar dem, e medan de förunderligt wäl uttrycka mina käraste förhoppningar. J affeende på dets ta krigs grymheter mill jag förföfa ned tysta alla de känslor, fom uppröra mig, men jag will försåtra om min djupa, 0: ruboliga tro på rättwisan. Menniskan är nog djerf att stundom i ett fegersögons blid tro fig ha slagit till jorden och tvame pat under fötterua hwad fom är ewigt. Men för min del, och jag wet att jag ej är ensam derom, förlastar jag med heta —U— — —