Norrländska Korrespondenten – 29 november 1870, sida 2

slingerväxterna utvecklade sig i rak och lodrät linie genom tätheten af det element som frambragt dem. Eljest fullkomligt orörliga, atertogo dessa växter genast sin förra ställning, sedan min band atskilt dem. Här var det lodrätas rike. Snart vände jag mig vid deuna besynnerliga anordving, äfvensom vid det relativa mörker, som omgaf oss. Marken var öfverströdd med skarpkantade block, som det var svårt att undvika. Undervattens-floran här tycktes mig vara ganska fullständig, till och med rikare än i de arktiska och tropiska zonerna, der dess alster icke äro så manglaldiga. Men under några minuter förblandade jag ofrivilligt de bada rikena med hvarandra och tog zoofyterna för hydrofyter, djuren för växter. Och hvem skulle väl icke kunnat ha misstagit sig härutinnan? Faunan och floran stå hvarandra så oändligt nära i denna undervattens-verld! Jag iakttog, att alla dessa växtrikets alster endast svagt olibbade fast vid marken. Saknande rötter och likviltiva tör hvilken fast kropp, sand, snäcka eller sten, som bär dem, begära de af den endast en stödjepunkt, icke något lifsuppehälle. Dessa växter utvecklas helt och hållet af sig sjelfva, och grundvilkoret för deras tillvaro är detta vatten, som uppehäller och när dem. Hos flertalet utsköto i