Norrländska Korrespondenten – 29 november 1870, sida 2

stället för blad nyckfullt formade skollor, hvilka höllo sig inom en begränsad färgskala af rosa, karmin, grönt, oliv, gulblekt och brunt. Jag återsäg bär, men icke torkade såsom i Nautilus samlingar, päfågelstängen, som tycktes ropa efter en bris, skarlakansröda keramier, laminarier, som skjuta åtliga skott, buketter af acetabuler, hvilkas stjelkar tilltaga i tjocklek mot toppen, och en mängd andra hafsväxter, som alla saknade blommor. Förunderliga oegentlighet, besyunerliga elemeut, har en suillrik naturforskare sagt, der djurriket bär blommor men icke västriket l Mellan dessa buskar, stora som de tempererade 2zonernas träd, och i deras fuktiga skugga uppsköto verkliga massor af mindre buskar med lefvande blommor, häckar af zoofyter, på hvilka prålade meandrinor, randade med slingrande fåror, caryophyller med gulaktiga genomskinliga tentakler, knippor af zooantharier, och för att fullständiga illusionen, flögo flygfiskar från gren till gren, likt en svärm kolibris, under gula lepisacanther, flygsimpor och manocentrer ilade upp under vära steg liksom en flock beckasiner. Vid ett-tiden gaf kapten Nemo oss en signal att stanna. För min del var jag rätt belåten dermed, och v sträckte nt oss under ett hvalf af alarieer.