Norrländska Korrespondenten – 25 november 1870, sida 3

evigheten, såsom hon varit det på jorden. Vid dessa ord rykte han till sig brefvet, betäckte det slera gånger med kyssar och grät som ett barn. Jag tog honom i mina armar, och, icke vetande hvad jag skulle säga, grät jag med honom. (5 hu t.)