Norrländska Korrespondenten – 22 november 1870, sida 3

11C1111Yt UNIT LINVLIOI III II. Härförutom wero arbetareföreningens letamöter jemte bottryckeriets personal jemwäl inbjurne. På läktaren, som blifwit upplåten åt te fyra tonstförwandternas familjer, fåra mon ett icke få litet antal fruntimmer: Hedersgästerna, jemte föreningens fys relse och re fyra konstförwantterna, in togo fina platser på ven i salen anbrinaade öjre estraden. På estraten nettill i salen hade sångarkören tagit plats. Anblicken af ven talrika församlinaen uppgående till emellan 2 a 300 personer, jemte ren rikt upplysta salen, war gan: ska anslående och wacker. Föreningens ortjörande, boktrycdaren, löjtnant Ricterstad, föreslog derefter en stål för te fyra metaljörerne. Enär ban ofwertog bottryckeriet oc) Östgöta Correspondenten på hösten 1840, hade han nn förestått vem bära i fulla 30 år. Konft: Jlörwoantten hr W. Molanter har warit anstäld mid tryckeriet 31 år och bi F. Molander 30. Hr Rystett och Söder: ström hafwa tillhört vet i 22 år, på det 23. Unter hela tenna långa tid hare br R. betrattat vem söfom en kärufrisk gammal stam, fom stärse redbart och trofost uppfyit fina pligter samt giwit bettryckeriet ett gort anscende, hwariae: nom bet alltid, wir påkommande behof, warit lätt att retrytera det med unga och nya krafter. Oaktadt arbetet mid ett titningstryckeri ej tan jemnt förtelas, utan ofta påkallar nattarbete, hare tod alvria någet missnöje yttrat fis, utan tillmötesnåendet stådse warit wänligt och beretwilliat. Tal. stod rverför iden för: sta tacsamhetsförbindelse till boltryderie personalen, framföralt till de äldre. Han tackate dem äfwen nu derför. Då tet edså statt honom till burs att uttrycka sin ertänsla med ett effentligt wedermär le, bade han ej welat unterlåta att be: nagna fia deraf. Tal. upptog tercfter den i wåra dagar så ofta disskutarare allmänna frågan om arbetets ära och ärva åt arbetaren, För honom mar den litwäl ide mera en fraga för vagen, utan en långt sör detta afajord sak. Hwad slulle man ocså ära om ej arbetet? Det nar samhällets bäre blomma och frutt. Derjöntan skulle trätet wissna bort. Han erinrute om en betecknande och rörande tillt vanelse unter det pågående kriget. En trigare i letet hate jätt fin ena band genomskjuten, hwaran den maste ampu terus. Sedan ten blifwit aftagen, tog ban den med fin antra hand och tryd:e den till sitt bröst, tacksamt erlännanre sin stora förbindelje till denna hand, som satt honom i tillfälle att försörja icke blott fia sjelf, utan äfwen en talrik få: milj Så mar det. Hwat hanten är för manuen, det är arbetet för famhället. Det är ren hand, fom förförjer hela nationen. Man mäåste derjör skänka tet ärva. Tal framhöll härefter den temligen ofta återkommande satfsen, att en cifwerstialig mur af förtomar åtftilte te biltade och arbetande klarserna. Han trodde dock att denna sats war mins tre tillämplig bes cf, än hos andra folk 3 alla tider hafwa neml. hes oss män utgatt från lojan och stundom blifwit bland de yppersta inom landet. Hiltorien ger, ända till wåra boxar, derpå lvsande exempel. Detta förhållande har härflutit teraf att skolunderwisningen hes oss altid warit kestnadsfri. Han prisade tersör wårt land lyckligt. Att fördemar red funnits och finnas, förnefore hon likwäl ej. J wåra tagar synes deck muren alt mera och mera wilja ram: la sönter. De bildade klasserna blifva altjemt mera arbetande, och te arbetan: de alt mera biltade. På firont fött syntes te närma fia liksom på halfwa wäpen hwardera. När ten sista förtos mens stensättning störtar in, war talaren öfwertygad om att titen och uppe lysningen slulle på ruinen plantera ett bandr, på un ars utslagna fandul det store: erlännande, aktning och ära åt alla klasser. Han uppmanade derefter be närwar rande att fatta sina glas och höja vem för te fyra meraljörerne. Uppmaningen cemottogs med allmänt biall. Efter hwarje särskildt tal utförde fånar fören, anförd af sängläraren, fofterländfa sänger. Sedan hetersgästerna aflägsnat fir, uttalate sia ten bjertlinaa och glada sinnesstämningen i ett par skålar af inbördes