Norrländska Korrespondenten – 18 november 1870, sida 3

ten 31 oktober hade metfört unverräts telsen, och fom fyra neutrala matter ha: te föreslagit, wäckte ännu ftörre förbitrina hos befolkningen. På morgonen den 31 oktober samlades utanför stadshuset talrika grupper, som ropade på anställandet af fommu: nalwal och på regeringens assättande. Jules Simon, som wille tala, kunde ej göra fia hörd. Snart hade en ofantlia massa nationalgardister, med eller utan wapen, skyndat till stadshuset och wisade fig hysa föga wänliga känslor mot res geringen. General Trechu swarade flere deputationer, som inträngt i stadshuset, att han icke hade sig något bekant om Meg kapitulation, hwilken dessutom ej afslutats i Napoleon IlI:s namn, Hwad affären wid La Bourget beträffade, så fare Trochu, att han der baft flere odisciplinerade kårer, af hwilka några till och med måst upplösas; dessutom hörde Le Bourget icke till förswarssystemet. Denna förklaring upptogs mycket illa, och twenne i klubbarne betydande perfoner, Le Francais och Chassin, ropade, att de ide kommit vit för att lyssna till gågon rapport, utan för att fafta ut honom. Under tiden war den utanför stående folkmassan altjemt orolia, ehuru den icke wifade fig hysa några wåldsamma affigter. Man skulle hafwa kunnat tro, att regeringens tillkännagifwande om en re8e uing i massa och om snart stundande wal af kommunen skulle hafwa tillfredsstält massan. Detta war dock ej hänrdelsen, ty inemot kl. 3 e. m. inträngre den i stadsbhuset, fom sades wara öfmeraifs wet af regeringsmedlemmarne, hwilket dock ej war sant. De wid ingangen till stadshuset placerade mobilaardisterna gjorde ide något motstånd. Listor cirkulerade, hwarpå; utom Dorians namn, äfwen sårana namn fom Ledru Rollin, Victor Huao, Felix Pyat, Greppo, Blanqui oc Ftourens figurerade. Dorian wäprade dock att inträda i den föreflag: na nya regeringen, och Fleurens bemöbade fig förgäfwes att förmå general Trochu och de andra medlemmarne af den provisoriska regeringen att nedlägga sin makt. Emellertid woro Jules Favre, Etienne Arago, Jules Simon, Garnier:-Pages oc Trochu fortfarande fångar och ut: satta för förolämpningar. Slutligen kommo general Trochus adjutanter kH. omkring 8 med 106:te nationalgardegbataljonen till stadehuset och lyckades befria Trochu, men de andra nyss nämnda res geringsmedlemmarne och nationalgardets befälhafware, general Tamisier, befunno fig fortfarande i pöbelns wåld. Deremot woro Jules Ferry, Rochefort, Pelles tan oc Ernest Picard fria. Den sist-nämnde, fom skyndade till fin embetslofal, anträffade och lät arrestera en pers fon, fom blifwit skickad af Blanqui och medförde en af Milliere urdertecknad inwisnin a på en betyrande penninggfumma. Ofmer alt floa8 rappel. På natios naltryckeriet, i polisprefekturen och i ans dra offentliga werk hade man mwägrat mottaga den nya regeringens utskickade. Setan general Trochu blifwit befriad kunde åtgärder för oroligheternas unter. tryckande widtagas. Starehuset bemwakades å insurrekionens wägnar endast af tre ganska ofullständiga, af Flourens, Milliere och Germain Casse tommenderade bataljoner. Orr Flourens, Blanqui, Casse, Milliere och Delescluze fattate inga beslut eller widtogo några res geringsåtgärder, utan utforo blott i häftiga beskyllningar mot hwarandra, emes dan be låtit Trochu undkomma. Deledcluze yrkade dock ide på den republifans ffa regeringens upplösande, ehuru han dagen förut i Reveil begärt Trochus afsättande och stäbande inför en krigsrätt. Klockan omkrina 3 på morgonen den 1 november anlände general Trochu i spetsen för de bretagniska mobilgardifterna till stadshuset och befriade de ännu fångna regeringsmedlemmarne. Längre fram på vagen war alt lugnt, och några andra än nationalgardets regeringgmwänlixa demonstrationer föreföllo ej under ragens sopp. Under hela ten tid, fom erelinheterna pågingo, rårte en liflig rörelse i forterna och kasernerna; genes ralerna wille helt säkert ide lemna Paz ris åt preugfarne, men de skulle aldrig hafwa mottagit befallningar af Blanqui