Norrländska Korrespondenten – 15 november 1870, sida 2

ning med så många fullkomliga prydnader.o Men pengar då pappa sade Jenuy, föruumstigt skakande sitt lilla hufvud. AI män tänken ej på den saken. I fordren att vi flickor skola vara mönster af hushållsaktighet och likväl alltid begagna vackra saker. I afskyn smutsiga handskar och trasiga skor; och likväl, huru kan man vara väl klädd utan pengar? På samma sätt är det i hushållet. Der sträcker pappa ut sig i sin länstol och gör upp alla slags outförbara föreställuingar, men då mamma kommer med sin hushallsbok och börjar räkna ut priset på allting, hvad blir det då af töreställningarna?) Du misstager dig, min lilla vän, och räsonerar helt och hållet som en kvinna (detta var det enda sätt, hvarpå jag kunde hämna mig), det vill säga, du drager slutsatser af en sak utan tillräcklig kännedom derom. Jag påstår att vid möblerandet af ett hus så väl som i fruntimrens klädse, är in enting så ekovomiskt som det snakfulla ly Der ha vi en af pappas paradoxer igen, sade Jenny. Jav, upprepade jag, vdetta är min thes, som jag skall spika upp öfver eldstaden, liksom Luther uppspikade siva theser på kyrkdörren. Nu ha vi sutit länge nog och aktat ut elden,