Norrländska Korrespondenten – 15 november 1870, sida 2

mergifwer, få unter tiden i tjeustgöring äter inträra. — K. bfhde har bewiljat kronolänom. i Jndals tistritt H. F. Sjörin, för bål: sans wårtande, tjenstteti het, åswensom förordnat e. o. landstansl I. M Ljung: crantz att länsmanstjensten i nämate de stritt tilswidare söresta. — Från Lolleftea strifwes den 29 ct: tober: Wi hajwa nu jnart I 3:ne wece kors tid haft ett gansta obehagligt HöNwäder: fall, fugtig blåst met regn och snöslask, tnappast afbruten al någon fult je, har warit orduingen för dagen. J natt har betydlig snö fallit, som nog torde blifwa winterlingare. 3 fopgmare fen och bergen, der ren första suön qwar: ligger, lärer massan hunnit öfwer gmarters djuplek. Fistet som hela denna sommar warit knappt, har oc på hösten gifwit Jöaa af taftning. Sämst, att äfwen fislotlingen hämmas af brist på vomfiskar. Så bes rättas från anstalten i Östanbäck, att först i ve setnaste ragarna tunnat fån: gas 2:ne laxhonor, uf hwiltarten ena lif: wäl war nåstan tom på rom. Man torde erinra fia, hwad erfarenheten från odligsanstalterna gifwit wid handen, att laxeu börjar leka omkrina den 8—10 Oktober. Beklagligt att filfen numera blifwit få utörd, att man ej eng är i stand att åtfomma fortplantninggereme plar. Detta till följd af ett förötrande fistesätt, men wäl ännu mera of Den ohejdade träwerksrörelsen; ty tar man : betrattande den oerhörta mussa, al får: spån, bark, qwistar, rid, avttja och al annan orenlighet, fom trämaruflottnin: gen fläpar med fig, få lärer man finua att romtläckningen — tenna ömtalinaa procedur — måste hämmas, ja nära nog omöjligaöras. Kunna ide filtods lingsanstalterna upphjelpa fortplantningen, jå torte ren tid ej wara lanat ber ta, tå ret fordom få rita lox och filfi sket i Ångermanelfwen blott omtalad såjom ett förgånget. De fernare dagarne haswa ångarne blott sparsamt hitsört waror, och lilwäl lira stora massor a vem qwarliaga i Hernöfand och Suntswall i ajwattan på fransport bit. Det torde tarnvas att stynda. Med den myckna sub, som nu jallit i wattnet skall en eller annan fall vatt snart isbelägga elfwen wid Lo och Nyland. — Från Umeå läter vet allt annat än wäl, ätminstone att dåma af följande re: flexioner, hwarmed Umeblatet beledsagar notisen om att Umeåbernas bejwär öf wer statsfullmäktiges beslut att uppföra ett storartatt hotell nu i högsta inftan: sen blifwit afgjorda på så sätt, att bes fwären — afslagits. Att den åfrångasatta bygnaden är aldeles öfwarflöris och att stadens inwånare ej bafwa råd att bort: kasta stora summor onödigtwis, belst vå dessa måste upptaaas genom lån och skuld läggas till skuld, bar ei af höna wederbörante ansetts för skäl non att upphäfwa stadsfullmäatiges unvertlas gate beslut. Det synes häraf sem skulle statsfullmäktige wara berättiaate att ull: deles godtyckligt förfara med starene till: gångar, sedan dess innewånare begått ren dårskapen att underkasta fis nämnde herrars förmynderskap. Ume stars ins wånare hafwa under fårana omftäntia: heter ej just att alärja fia åt några fyr sande framtirgutfiater i ekonemiskt hänseende. Staden skulrsatt, intomfterna