Norrländska Korrespondenten – 15 november 1870, sida 2

omen du vet att Mary är oerfaren och Jenny så ifrig och verksam, och dessutom, tillade hon hviskande, ha båda, som jag tror, fått den tanken, att vi äro en snula efter vår tid. Jag ser att pappa bar rätto, sade Jenny; patt ordna ett hem är en allvarsam sak, och folk ger sig ut på detta haf med ganska liten omtanke. Det kan verkligen vara skäl uti att tänka på hvad pappa sagt.v Jenny var det yngsta af våra barn; min hustru och jag ansågo henne alltid på sätt och vis som vlillano och hennes vana att på ett afgörande sätt uttala sin mening tycktes så utgöra en del af hennes natur, att min hustru och jag vid dessa tillfällen blott vexlade leende blickar öfver hennes hufvud. Jenny förskansade sig vanligen inom kretsen för sina kvinliga tycken, och blickade i allmänhet ned med ett visst förakt på männens begrepp om de ämnen, som beröra det kvinliga området; men med sin far hade hon artigheten att i sådana fall visa ett beskyddande öfverseende. Pappad, sade Mary, vjag önskar att du voggrant ville säga mig huru du skulle använda de pengar som du gifvit mig till bosättning. Jag skulle gerna vilja veta din mening. Alldelesv, återtog Jenny lifligt; ty som pappa sagt, en förständig man, som gjort sina iakttagelser och som