Kliget! Belägringen af Paris. Till Schlesische Zeitung skrifwes från tysto, belägringshären utanför Paris: Andtligen äro flera 24-pundiga battes rier, jemte servis och ammunition, den 12 Okt. anlända, men ännu idag — den 17 — är icke en enda pjes ställd i position och ingen enda bom afskjuten. Ehuru be: lägringen nu redan warat i fullt fyra weckor, har den dock tywärr en desensif faratter. Man försälrar oss wisserligen, att, få snart belägringsartilleriet kommit i werksamhet, Paris icke skall lunna hålla fig i 24 timmar, och wi wilja gerna hop: pas det; men wi tro ide mucket derpå, ty, efter hwad wi hittills erfarit, är för: swarct af Paris ide blott mycket cnergiskt, utan blifwer med hwarje dag allt mer be tydande och werksamt. Derjemte måste wi konstatera, att mobil: och nationalaardena med stor ifwer blifwit ökade. Jag hade i dag sjelf tillfälle att öfwertyga mig derom i mitt närmaste granskad. Frame för föftena Vanvres, Montrouge och Bi: cetre ega dagligen erercisöfningar rum, hwilka man mycket wäl kan iakttaga från observationstornen. Men icke nog med att avmeen8 inom Paris styrka på detta sätt dagligen wäxer, äfiwen vofitionen till tager i ufträckningen och styrka. Hela tralten kring Paris är öde och utdöd såsom en begrafningsplats och fan således ide lemna någon den ringaste hjelp eller handräckning, utan soldaterna måste göra allting sjeljwa. Derför fon man ide sörundra fig öfwer att soltaterna brin: na af otålighet att göra slut på belägringen genom en djerf stormning. Tusen gånger bättre, såga de, wore det att på en gång göra slut på saken, om det än kostade många menniskolif, än att dagli: gen på förposttjenstgöring och genom fiens dens utfall förlora manskap, hwars antal rent ut sagdt icke längre är obetydligt. Dessutom gledna wåra fed ragligen genom feber och tyfus. Men Moltte wet nog hwad han gör, tröstar man sig; han har nog fina skäl tid detta dröjsmål. Man pästär. att Molle twekar att låta framföra det swåra belägringsartilleriet till Paris, emedan wåra förbindelselinier