Norrländska Korrespondenten – 4 november 1870, sida 2

ligtwis med en mycket stark rtro på fin egen legiks förträfftiaet Det är icke utan Jöruntran ni se of nötjatede er: inra S P. oott ren, som mt l en annane lost bör i förste in et se till, att han sjel! ej från fantasiens lät: ta rymtrer faller hufwurstupa ner bland beareppeförwirrinseng tullerfienar. Hue ru lätt bryter ide en fåran olycklia af fig hufwudet! Hade S. P fommit ihig sig litet bättre, skulle bon ej fomman: blantat beflut mer refuttat af en öf: wersäganing. Ett beflut borde misjer: ligen altid wara resultatet of en öfwer länaning: ded baårna wi upplesuat att beslutet gått i metjatt rittninn mot tis: tussionen. Satant sker lätt rer en mi trig rösträttla stiftnina ger malt ät ego delarne utan att funna gifwa dem motswarante styrka i diekussionan eller ter större delen af en beslutante församlina intet annat är än veterinaemastiner. Deremet wilja wi ej föga att en de werläagning alltit bör leva till ett be: slut; vet gifwes alt för månsa tillfällen vå öfwerläaanivaen fan anses haft ett godt rejultat, om derigenom tankarne rigtas på stora, wigtiga, fastdittills obe: fanta ämnen eller om djupt iunrctade förtromar erhålla litsom den förfta stöten. Af denna art äro tillewirare öifmerläga: ningarne på fottmöten ech re af of omnämnta stämmerna hafwa, ej minst derigenom att utom itämmorna stående perfener eat detltaga i disgtugsicnen, mera liknat folfmöten. Det logiska fel SP. begått, just vå den will upptäcka bristante tuntestärpa bos 5ss, är en på swaahet i beavippe bestämningen (cefinittonen) bercente petitio prineipii, d. w. s ban tar för naifwet och utgår ifrån identiteten af ber slut och en örwerlänaninas resultat, vå tet teck war just derasfammanfatlan: de han skulle bewisa. Af samma orsak hu aer han också i sten, tå ban mill finna intonselvens hos oss efter låta, fom han uitrycker fia, må ra ord bära witne mot of. Aj samma orsat tror hun att wårt uttryck una fyr syftat på hang person, tå ret twärtom endast oafsott att påpeka ett karaktersetran hos urpsalsen, hwars författare wi ide wårda of ret minsta om. Oc af samma orsak begår han ett — mi arta ret gerna — cuppfåtliat fel, rå han will lata förstå, att wårt yttronde om bang förkärlek för jernwäaskomiteens öga stulle innebära någet annat än en antytan om ensidighet. Wi betn ifla ice att jernwägsgtomiteens öga tan wara till och ved alt för mycket skarpsynt, men till äfwentyrs åstartommes jujt verigenom en wiss ensitiabet. Wi hafwa warit nörsatate mwija rätta halten af S. P:s mot ess suktare anfaLl och skola för i dag nöja of bärmed Wi skola nästa gåna belysa ett Ytterligare bitrag af wår kollega till den offentliga disfuesionen.