Norrländska Korrespondenten – 1 november 1870, sida 2

Amnar du då begära att få taga honom derifrån ?20 ÅÄÅnnu emedan jag var kvar i Wien inlemnade jag en inlaga derom och tillsade en komissionär att utlösa svaret samt, i händelse detta utföll gynsamt, hitföra min fordne medfånge. Knapt hade Wilhelm slutat tala innan Leopoldina, som jemte familjens öfriga medlemmar satt vid bordet, gaf till ett anskri och flydde till sin fader. Hon hade nemligen kännt ett sakta klappande på sin axel, och då hon vände sig om i tron, att Zilners pojke ville begära något af henne, såg hon en främmande karl af sällsamt utseende stå vid sin sida och grina sig i ansigtet. Weps! utropade på en gång Wilhelm, Paulina och Földwoy, då Leopoldinas anskri förmådde dem att blicka åt det hållet. Medan Wilhelms tal ådrog sig allas uppmärksamhet, hade Weps sakta smugit sig in och obemärkt ställt sig bakom Leopoloinas stol. Weps utseende bade undergått betydlid förändring; han hade blifvit magrare, och hans fordom friska och rödlätta ansigte hade antagit en sjuklig blekhet. Hans ögon besutto dock ännu sin fordna liflighet och glänste klart mot de förvånade betraktarne. En ljudlös tystnad inträdde, ty man