Norrländska Korrespondenten – 21 oktober 1870, sida 3

uttagit patent i En land å ljustillwerfning af samma ämne, och flera af de anseddaste engelska facktidningarne förut: spå den nya hankelsartikeln en stor framtid. BPolisoch Rättegångssaker. Rårst Rätten d. 14 Ott. 1870. . (Forts.) Beskyllning för mened. Hancl. En: hörning mot hemmansegaren Frånberg i Selånger med yrkande af answar å denne sednare för förment mened i ett ffuldfordringgmål. För käranden war kommissienären Rathsman tillstädes och swaranden anhöll att få representeras af länsman Fränberg. Härtill wägrade emellertid rätten oc) ålade swaranden att personligen fig infinna. Ung brottsling. Hans Ewald, 14 år gammal, stod tilltalad för att den 19 i förra månaden unter den förwirring, fom upptom i följd af eltswådan, bhafwa i hr Hamrins försäljningsbod till. gripit 185 ror. Wid anstäld förberede förhör hade han erkänt stölden och återlemnat pengarne, dem han haft göm: da i ett skrin, stående under sängen i föräldrarnes bostad i bagare Olssons bus. Or Hamrin har sedan dess fått igen hela den stulna summan. På grund af den tilltalades ungdom, eftersäntes hans moder, Karin Hansdotter, gift med torparen Jonas Ewald, begge från Jämtland men sedan några år boente här. Den olyckliga modren syntes på det högsta upprörd öfwer fin sons fall och öittra tårar mätte hennes finder, hwarför också borgmästaren bes sparade henne smärtan att åhöra ran: fakningen, under hwilken hon uppehöll sigi rättens förmak. Sedan den anklagade på framstälde frågor swarat, att han sagde dag sett hwar nyckeln till penninglådan upphänpdes och då boden ett ögonblick lemnades utan tillsyn smugit sig in, tagit ner nyckeln, öppnat lådan ech tillgripit deri be: fintliga pengar samt åter upphångt nyce keln på def platå; att han omkring EL. 12 fom bem, der endast hans bröder, den ena 12 och den andre 10 år, woro tibståädes och att han då gömt pengarne i skrinet, hwilket modren fom ej fom hem förr än sent på aftonen, ide fett til dess polisen ankom, tillsporde honom borgm. Smwem har bedt vig att stjäla? thwarpå Ewald, tydligen dertill inlärd, fmwarade: Den onde mannen! — Har ej din mor fagt att du få skulle fwara? — Nej! — Har ingen annan, t. er. Byströms pojke, narrat dig att begå stölden? — Nej, ingen annan än den onde mannen. — Har du hört hans röst och huru war den? Jntet swar. — Har du ångrat dig? — Ja! — Hwemhar tå framkallat din ånger? — Gud. Gossen war under detta famtal fullkomligt lugn och wisade en beklaganswärd säferhet i konsten att ljuga och slingra sig. Så påstod han en gång, att han aldrig förr stulit, oaktadt han wid polisförhöret berättade fig hafwa i somras från en druce fen bonde tagit 40 rdr, för hwilla Han skulle köpt gottor. Modren, fom derefter hördes, hade oms nämnde dag fl. 10 f. m. gått till Carls borg, hwarifrån hon hemkommit kl. 3 e. m. (sål. icke sent på aftonen, som gossen sagt). Emedan skrinet tillhörde gossen hade hon aldrig sett i det, wiste icke heller om att sonen hade stulit oc) hade misjerligen i somras erhållit 2 rdr af honom dem han fade fig hafwa förtjent. På borg: mästarens fråga: Blir ni ledsen, om g08fen er ffifa8 bort? swarade hon med tå var: A det wille mi be herrskapet om, att han kommer bort nånstans, för annars blir det sorgligt, om han ej skulle bät2 C.