Norrländska Korrespondenten – 21 oktober 1870, sida 2

vIIvartill får jag lyckönska eder, nådig fru? frågade grefve Nadasdy henne i kejserliga förmaket. Till min förmälning, svarade hon med leende mun, tog afsked af honom och ilade ut genom dörren. Trettonde Kapitlet. Rudwolfs öde. Strax efter Gollingers fängslande utarrenderades hans kvarn till en fattig mjölnardräng, hvilken gifte sig med en äfvenledes fattig flicka från Kulm, och med några få gyllens kapital började mjölnarerörelsen. Som arrendesumman var ytterst ringa, och det unga paret ytterst flitigt och sparsamt, voro de i stånd att inom några få är samla så mycket penningar, att de vid Gollingers död kunde inropa och kontant betala den. Rudvolf infann sig och bjöd Kauer, så hette den nye mjölnaren, en betydlig summa, om han ville utarrendera kvarnen åt honom, men som Kauer då hade för afsigt att blifva mjölhandlare i Prag, ville han visserligen sälja sin kvarn, men ej bortarrendera den. Då Rudvwolf derpå begärde att få bo hos Kauer, och som anledning till sitt förslag uppgaf beundran för traktens naturskönhet, sade den sednare tvärt nej, ty han fruktade att den en