Norrländska Korrespondenten – 18 oktober 1870, sida 2

19 ja mot 17 nei bifallit ofwannämnde fomitfEförfiar. Ett sådant majoritetens sätt att begagna den makt röstöfwerwig ten förlänar synes ej wäl få tillsfammans med behörig altning för laga förs mer. Wäl hafwa lantstingen genom refelution af ven 24 Jan. 1865 erbållit rätt att tillsätta komiterade att emellan tingen bereda frågor men i sakens natur torde det ligan, att det ej rätt wäl låter fig tänka, att ett lantsting, fom ju är en representativ korporation fan, såsom sitt definitiva beslut och utlåtande aflåta en skrifwelse, som ej inför tinget blifwit uppläst och gokänd. Derigenom inträffar ju, hwad ock i detta fall skett, att minoriteten beröfwas fin rätt att kontrollera huruwida det afgifna utlär tandet stannar inom gränserna af den förta diskussionen och det derefter fat: tare beslut, att beriktiga foftiffa uppaitter och i öfriat göra de möjligen bejogade anmärkningar, fom med en leyal behandling af ärendena ju till och med af majoriteten kunde finnas förtjente af afseende. Det kan ock inträffa — hwad wisserligen i förewarande fal ej är att befara — att en, efter liflig strid fener: glad majoritet får på fin räkning upp: gifter, refonnemanaer och uttryck, fom den mid närmare besinnande swårligen skulle wilja widkännas J alla händelfer inträffar det osormliga och landötinget föga wärdiga, att tinget inför I m. framkommer met en skrifwelse, som det aldrig fett eller hört. Beträtondet af en fåran bana bar synts oss metföra de största wåtor för den werksamhets sunda fortgång fom är lantstingen om betrodd och wi känna oss derför nödrfufade att nedlägaa wår allwarliga referdvas tion. (Underskrifter.) Wi kurna lämpligen afsluta detta res ferat med att omnämna att k. om. af. slagit en liknande ansökan från Gestrikland på den grund, att nämnde provins ej war nog talrikt befolkad för att ega rätt sända 20 representanter till lantåting. mii —