ett missbruk af styrkan, fom råljer bems liga planer, få låt of, intalla förfaoms lingen; wi ffola åt den öfverl mna wår matt; ten ffall utnämna en refinitif res aering, fom skäl taga erra wilkor i öfs wermägante. För utförandet of rerna plan, fwas rade mig grefwen, fortrag det en was penhwila, och jag mill ej för något pris en såran. Samtalet toa en alt mera pinsam mänds ning Ajftonen inbröt. Jan anhöll hos br v. Bismarck om ett nytt fammanträde på Herridred, ver ban skulle tillbrins aa natten, och wi afreste, hwar åt fitt häll. J afsiat att ända till det yttersta fulls följa minssion, wille jag återkomma till arskilliga frågor, fom wi widrört, och affluta dem. Oåså tät jag, tå jag åter träffade arefwen omkrina klockan half tio på aftonen, henom förstå, att som de upplysningar jag kommit för att af honom begära, more ämnade att meddelas min regering och allmänheten, skulle jaa, rå wi slutat, resumera wårt fame tal, för att ei offentliggöra mera deraf, än fom wore cf; emellan dafajordt. Gör er ide den mödan, swarsare ban, jag lemnar det belt och bållet åt er; jag fer intet opassande i dess offentliggöranre. Wi återtego derefter samtalet, fom warate ända till midnatt. Jag wichöll särstiltt nödwändigheten af att fammanmankalla en församling. Greswen tycktes småningom låta öfwertyga sig att och återkom till wapenhwilan. Jag bes gärte fjorton dagar. Wi afhandlate miltoren. Han förklorare fia entast höast ofullstäntigt och förbehöll fia att rvårfråga konungen. Följaktligen åtskiltes wi till föjande dagen klockan eliwa. Jap bar endast ett ord att tillägga ty rå jag ätertager denna smärtsamma berättelse, erfar mitt hjerta på nytt dessa slakningar som plågade det under dessa tre dagar af mörtande oro, och jag länge tor att få sluta. Jag infann mia på slottet Ferridred HH. elfwa. Grefwen uttom från konungens rum El. tre tvart på telf och jaa fick af honom höra re iwiifor han faststält för wapenhwila. De woro skrifttigen affattade på tyska fprås fet och jaa erhöll en muntlig öfmwerfättning deraf. Han fordrade a mia fåfom pant, Strasbenra, Toul och Phalsboura, och vå jag på hang fråga aftonen förut sagt att lagstistante församlingen skulle fam: manträta i Paris, wille han i tetta fall ba ett fäste fom rominerare staden på Mont Baltrien t. er. Jap afbröt honom med orten: Det är mycket enllare att af toss begära Pas ris. Hur will ni att en ffransysk nationalförsamling skulle funna rårpläga uns der edra kanener? Jag har haft äran säna er, att jaa skall tronet åtgrgifwa innehållet of wårt samtal för regerin. aen: jag met werklingen it om jag skall wåga fina henne att ni gjort mig ett dyliat förslag. Låtom oss söka en anian fomoinar tion, swarare han mia. Jaa talade då om nationalförsam!ingens fammanträs dande i Tours utan att någon pant tor ges beträffande Paris. Han föreslog mig att tala med for vungen, och återkommande till odupationen af Stragbourg tillade han: Staven skall tomma i wåra händer, det är en sak fom helt och enkelt beror på en