ngeniörsberåkning. Också fordrar jag att besättningen gifwer fia såsom frigåfångar. Hag rydte til af smärtsam öfwerrask-. ning och reste mig, t vet jag utropade: Ri glömmer att ni talar till en fronsman, herr grefwe! Att uppoffra en ber roisk garnison, fom utgjort wår och hes la werldens beundran, skulle wara en feghet, och jaa lofwar er ej att omnåm: na, att ni framstält ett tylikt wilkor. Grefwen swarate, att han ej haft för afsigt att fåra min, att ban rättade fig efter krigets lagar och att denna artikel dessutom skulle tunna modifieras, ifall konungen dertill gäfwe sitt bifall. Efter en fjerdedels timmas fröånwaro återkom han. Konungen antog förfla: get i afseende på Tours. men höll fast wid att Strasbourgs garnison skulle gör ras till frigsfångar. Mina krafter woro uttömda och jag fruktade ett ögonblick att swimma. Jag wände mig om för att swälja mina tå: rar, fom kväfte mia, och ursäktande mig för denna ofriwilliga swaghet, tog jag afsked med dessa enksa ord: Jag bedrog mia, herr grefwe, då jag begaf mig bit, men jag ångrar mig icke, ty jag bar livit tillräckligt för att ur: sätta mig i mina egna ögon. För öf riat bar jag blott lydt min pliattänsla. Jag skall för min regering berätta alt hwad ni sagt mig, och om bon anser det lämpligt att återsända mia till er, så skall jag ha äran att återtomma, buru arymt ett tolikt uppdrag än är att ut: föra. Jag är er tacksam för den wälwilja ni bewisat mia, men jag fruttar att intet annat återstår än att lata häins delserna ha fin gång. Pariferbelolktninz gen är modig och besluten till te ytter: sta uppoffringar; hennes bjeltemod fan ändra tessa hänrelsers lopp. Om ni har den äran att besegra henne, skab ni dock ide funna kywa henne. Hela nar tionen hyser för öfriat jamma känslor. Så länge det hos henne finnes ett el: ment till motständ fvar, skola mi befämpå er. Det blir en äntlös strid emels lan twenne folk, fom borde räcka wars andra banden. Jag bade hoppats på en annan lösning Jaa aflägsnar mig mycket olycklig, men ide desto mindre uppfyld af bonp