1114 HUV tuttnt VY MI llut ull Uulljeudu Tyskland och frånröfwa tet en vet af dess territorium, Från Lurvig XIV äns ta till Napoleon Ill, bare ve afsiater warit desamma, och då kriget förklarades bade laastiftante fåren med acklamation emottagit ministerns Yttranden. Jag gjorte henom uppmärksam på, att lagstiftande kårens majoritet hade några weckor förut lifliat förklarat fig för freden; att denna majoritet, utwald af regenten, olyckliatwis ansett fia böra blintt wika för honom, men att natios nen, rårfrågad twenne gånger, wid muz len 1869 och wid plebifetet, energiskt a slutit fig till en frevcug och frihetens politik. Samtalet utspann fia ösfwer detta äm ne, ty grefwen bibehöll fin äsiat och jag förswarate min; och då jag ifrigt Degärve att få del aj bang wilkor, swarade ban mig rent ut, att bang lants fälkerbet fordrade, att han behöll vet terri: torium, fom funte betrynga den. Han upprepade flera gånger: EStrugbourg är nyckeln till huset, jag måste ba ten. Jag uppmanade honom att förtlara fia ännu ytterligare. Det är onödigt, inwände han, ty mi kunna ej komma öfwerens, det blir en sat, att setermera realera. Jag bad honom nöra det per nast, och swarate mia vå, att tepartes mentena VBad-Rhin, Haut Rhin och en rel af tepartementet Moselle med Matz, Chateau Salins och Scissons wore honom cuntgängliaen nörwäntiga och att han ej kunde afstå derifrån. Jag gjorde bonom uppmårksam på att den befolknings samtycke, öfwer hwils ken ban på detta fött disponerade, wore mer än twifwelaktigt, och att ven all: männa europeiska rätten sknlle göra det: jamma för honom nötwäntigt. Jag wet mycket wäl, jwarade han min, att de ej wilja weta af of; te skola skaffa of; ett gort stycke arbete, men wi funna ej underlåta att taga tem. Jag är fås fer på att wi inom fort ffola få ett nytt krig med er och wi wilja tå ega alla möjliga fördelar. Jag reserderate mig naturligtwis min pligt likmätigt mot en fåran lösnina. Jag fade, att man tycktes mia glömma twenne wigtiga elementer wid detta af: göraare: först och främst Europa, som wäl kunte finna tressa anspräk timer: drifna och lägga hinder i wägen derför; sedermera re nya rättsbegreppen, cvi lisationens framsteg, som wore helt och hållet fientliga met tylika fordrinaar. Jag tillade att, hwat oss beträffade, fule wi altrig antaga dem. Wi kunde upp: böra att existera såsom nation, men al drig wanhedra oss, dessutom wore endast nationen kompetent att uttala fia öfwer en territorialafträtelse. Wi twifla ej på nationens williahet, men wi wilja rårfråga den. Det är sålunda aent emot den fom Preussen står. Och för att tala rent ut, är det klart att Preuss fen, hänfördt af segerruset, will frogja Frankrike. Grefwen protesterade, ftänviat förffon: sande fia bakom den ooftergiflina nörd: wäntigheten af en nationalgaranti. Jag 8 fortsatte: Om detta ej å er sida är