Tolfte Kapitlet. Hvad som gjordes för att utverka Wilhelms räddning. Angeli satt tankfullt jemte Leopoldina vid ett bord vid fönstret, och både sysselsatte sig med brodering. Minut efter mivut tittade flickan upp och betraktade forskande fönstern, och då denna, utan att märka det, tyst och jemnt fortfor med sitt arbete, lade hon händerna i knäet och tittade oafvändt på fru von Labanz, Ändtligen varseblef denna det och frågade efter orsaken till hennes beteende. Jag studerar digo svarade Leopoldina. yIIvarföre?) )Jag studerar dig, för att se, om ditt lugn ej är konstladt, och om den stackars menniskans öde ej ändock rörer dig. Med den stackars menniskan menar jag naturligtvis Feldman, eliter Zielner, som är samma person. Säg mig uppriktigt, kära faster, tycker du ej en ten smula om honom 7 vllans öde är bedröfligt,, svarade Angel Jnant. ,Maånga Menniskors öde är bedröfligt o9 invände Leopoldina, utan ait det derfore rörer våra hjertar; till exempel tobaksinspektorens. som så högt älskar mig, men ändock ej får komma för mina ögon. Jag tror, att Zielner förtjenar vårt medlidande, ef