Norrländska Korrespondenten – 11 oktober 1870, sida 2

biträden! Ingen skall undgå sitt straff! Öppnalo Afven kusken förlorade nu tålamodet och upplyftade sin pistol. Detta hade den verkan, att Rudwolf lemnade fönstret och begaf sig till det rum, der han hade innestängt sin fånge, sedan han med lätthet hade undaustöt t de mobler, som hon med så stor möda hade stäilt framför dörren. Med det största raseri uttryckt i sitt ansigte rusade han emot Pauliua, som med handen kring fönstergalliet vid hans annalkande uppgaf ett ännu hösre anskri, emedan hon fruktade det yttersta. Han fattade hennes hand med häftighet och sade: Tig, det faller mig aldrig in att göra eder något ondt! Hela saken var blott ett skämt af mig, och ni är en dåre, som ej fattar det. Jag ätergifver eder friheten; följ mig! Skyndsamt förde han henne ut på garden och slåpte henne ut genom en liteu dörr i planket, medan stötarne emot hufvuddörren å nyo begynte. Rad dårarne, sade han till henne att afstå från sitt förehafvande annars blir det blodigt allvar af leken. Farväl Paulina — vi se hvarandra åter lo (Forts.)