Norrländska Korrespondenten – 4 oktober 1870, sida 2

ring är beläget, gjorde gumman ett tecken at kusken att stanna samt visade honom ett bus, som låg afskildt från de öfriga, och bad honom köra dit. Kusken körde då in på en sidoväg som var så dalig, att bjulen trängde ned i den blöta marken, och vagnen endast långsamt rullade framåt. Ånvdtligen voro de framme, och fru Wappler betalde kusken ech sade, att hon ej mera behöfde hovom, emedan hon finge återskjuts af slägtingen, hon ämnade besöka. Enväningshuset var nätt och prydligt, väggarne bade en anstrykning af blekrödt, gröna jalusier hängde framfönsterna, och ofvanför dörren såg man bilden af en skälmskt leende kärleksgud, som sigtade med bågen emot åskådaren, Förstugudörren stod på glänt, men ingen kom de bekökande till mötes; gumman klappade då på en dörr i förstugan och insteg jemte flickan i ett rum, fastän klappningen ej besvarades. Ej heller der tog någon emot dem. Stanna här och sitt ner, fröken Paulina, sade fru Wappler. Jag skall emedlertid besöka sjuklingens? Gumman aflägsnade sig, och Paulina stannade kvar, för att afbida hennes återkomst. Det lilla rum, uti hvilket hon befanu sig, var vackert utstyrdt. Uvi