Norrländska Korrespondenten – 30 september 1870, sida 2

dela den pratsjuka gumman verkliga orsaken till sängens missöde, utan sade, att hon sjelf genom sin oförsiktighet åstadkommit skadan. Som Paulina tillika genast framtog och lemnade henne de penningar till sängens lagning, som hon fätt af Földvoy före dennes och Martels bortgång, blef gumman tillfredsställd och grälade ej mera på henne, utan frågade, om hon tänkte sitta länge uppe. Jag är inte sömnigys svarade flickan. Tillåt mig då att göra eder sällskap en stund, sade värdinnan; oty jag bar något att tala med eder om, som ligger mig mycket om hjertat. Tala ni, fru Wapplery genmälde Paulina. Jag skall uppmärksamt åböra eder.5 Genast började fru Wappler berätta en historia, som upptog en god tid. Det korta innehallet af hennes pladder var, att hon hade en rik slägting, som städse handlat fientligt mot henne, men nu var dödssjuk ooh ville försona sig med henne. Paulina skulle råda henne, om hon skulle antaga försoningen eller ej. Då flickan nu rådde henne att förlåta sin vederdeloman, bad fru Wappler henne att påföljande eftermiddag följa sig till den sjuka slägtingen. Paulina lofvade med största beredvillighet att ledsaga henne. och nämn