Norrländska Korrespondenten – 6 september 1870, sida 3

wattenytan. Når änderna wilja klättra upp på den lilla flotten fastna ve få lunda i snarorna. Finnarne, af hwilka den yngre genes rationen till en stor del kan tala norska, wilja dock helst läsa böcker författade pä deras eget fpråk och underwisas derföre i skolorna i bådadera. En somlina böcfer på finska (lappska) finnas ockjå bland utställninasartiklarne. — Guldfebern i Finland J Uusi Suometar läser man följande notis, som ådagalägger huru stor ifwern efter guld fynd här blifwet, så att man tager allt för guld fom glimmar. SEistl. sommar påträffades Jwalos gyllene skatter. Början war god, och nu påträffas guld äfwen annorstäres. J n:r 57 af bladet omtalas irån Gamla Karleby, att man funnit guld i mynningen af Raumajoli. För ett par dagar sedan emotogo wi ett bref från Jlomats, deri brefskrifwaren för ger, att han under förd genom Pielisjärwi sockens norra hörn fett gubdfand iftöre re mängd än uti Mexikos grufwor. Den finnes från Aitolosti änva till Lielsa, me ra eller mindre, samt ritligaft på en sträcka af mil uppåt från Rurmijärwi by. Flo den flyter, lyda hans egna ord, aenom wackra santmoar, från hwilka wårflödet medför så mycket sand, att wattnet i flera weckors tid blir odrickbart. Denna sand afsättes småningom på stränderna ochsynes eu femtedel (!!) utgöras af guld. De ftörs sta skatterna torde dock finnas sjelfwa ftrömfåran. Slutligen -uppmanar insändaren styrelsen att ditsända en man, fem förstår att skilja guld från flagg, för att undersöka saken.