Beklagligtwis kan man dock ej betrakta detta utbyte såsom någon winst, ty de nya gäster, som infunnit sig, wisa sig i alla afseenden underlägsna fina före gångare. Så t. er. i Brasilien, der den ena ef: ter ten andra af te ftora, herrliga ur: skogarna får duka under för den här: jande elden, ofta anlagd af menniskan, uppträter på brandplatfen förft en låg: wäxt buffvegctation; afbränneg yYtterli gare denna, uppträda förft stora massor af en reslig ormbunke (Pteris caudata) men denna måste snart lemna platå åt ett grått, mer stintande klibbighet höljdt gräs (Trigestis glutinosa), hwilket tnappast tål äfwen den allmännaste wäxt bland sig och gifwer åt wida landsträckor en tysterhetens sorgliga prägel. Alla ursprungliaa wäxter äro totalt förswun na, ända till def de wissnade resterna af nämnda grässlag hunnit få täda marten att nya grästufwors uppkomst deraf förs hindras; buskar (Bacharisarter) börja vå åter att innåstla sig, och efter etteller annat decennium börja dessa — får wida menniskan ej åter störande ingri: per — att lemna rum åt träden. Man behöfwer deck ej fara öfwer land och haf för att finna dylika förhållanden, ty äfwen wårt eget fädernesland lemna alt för måaga exempel härpå. Man behöfwer blott kasta en blid på dessa fwedjeland, genom hwilka — nu lyckligtwis minere än förr — menniskan så ofta gifwit ett lysande bewis på fin fortfyntbet. På tdessa sköflade marker, ter ej blott all vegetation utan äfwen sjelfwa matjorden till en stor del blifwit af elden förstörd, infinner sig först en mångd af dessa wäxter, hwilkas frön och frut: ter genom det wid desamma fäfta fju: net af winden lätt funna widt och bredt kringföras men inom fort tid hafwa äfwen dessa ej fällan lemnat platå åt en torftia vegetation af ljung, lingon, mjör lonris och dylika förmå att upphemta en mager föra ur den torra jorden, såwida den ej blifwit få utmärglar, att endast björnmossa och lafarter på densamma kunna trifwas. Då wi låta blicken fara öfwer dessa ötrsliga sträckor, fom nu äro bekanta under det sorgligt betecknade nam: net 7Swältorna; då wi befinna att här der nu knappast skönjes en och annan förkrympt enbuske, utan idel ljungbemwurna kullar och hedar, och höljda af otaliga större och mindre wräfftenåblod, fordom frodats stora resliga skogar af el och bok, tall och gran, mellan hwilka och i hwilkas skydd wälbygda gårdar med böljande åkertegar lågo strörda på heden; då man ytterligare erfar, att inwånarne i dessa trakter, med dylika warnande skräckbilder för ögonen, dock ännu i slutet af förra och början af detta århundrade få totalt tillintetgjiort i närheten wäxan. de herrliga ef och barrskogar, att blott risig ljung nu der framswälter sitt lif på den utmärglade marken, — då man besinnar dessa och liknande förhållanden wet man i sanning ej om sorg eller harm skall fylla själen. Huru träffanre före: faller ej wid åsynen af dylika mifhand. lade trakter den småländska bondens bes nämning på ljungen: jordeng grå hår; huru nedslående borde ej ben tanken war va för menniskan, att hon — den förs nuftigaste af jordens skapade wäsenden — är den, som framkallat desamma! Od fan man ej häri skåda en ftraffanbe nemesis, fom wänder menniskans mifhandling af naturen till ett straff för benne sjelf; fe wi ej häri än i dag uppe fyllandet af Herrens straffdom, att jorden blir för menniskans skuld förbannad få att törne och tistel skall hon bära?