Norrländska Korrespondenten – 6 september 1870, sida 3

Om skogssköflingens följder. Aj TH. M. Fries. (Forts. fr. föreg. n:r.) Det år för öfrigt ej blott i Europa och i gamla kulturländer, som ett dylikt skänespel möter wara blickar; äfwen på många andra ställen finna wi det uppe repadt. Wid Valparaiso t. ex., der än: nu för 211 sekel sedan stora, täta urffos gar prunkate, möler blicken nu blott kala bergssluttningar, hwarest nästan all des getation är omöjliggjord. Man bar näms ligen gjort den erfarenheten, att äfwen om nederbörden på stogshärjade tralter ej belt och höhlet upphör, få blir doc bet regn, som för bwarje år nevfaller, mindre jemt förtelart, i det att häftiga störtregn omwexla mer länawarig torka, låta till men för vegetationen. Wid Valpariso bar denna omstäntighet i hög: sta arad wisat sitt skartiga inflytande: de häftiga störtreanen hafwa nämligen från de skogslösa berasluttningarna nerspolat nästan all mattjord, få att nu enrtast spritta, förkrymta: buskar — ömkliga påminnelser om de herrliga urskogar, fom änon smycka bergen kring den närs belägna Qvinters-bay — wisa sig på de örsliga bergsluttninaarna. — Exemplen på detta soraliga förhållande skulle fun na mångfaldigas — en det anförda må wara nog.