Norrländska Korrespondenten – 2 september 1870, sida 2

många böckerna bevisade, att innevånarinnan sysslesatte sig med läsning. Weps betraktade uppmärksamt föremälen i rummet, såg en packa tryckta visitkort och tog ett i handen. Är detta den persons namn, som vi skola döda? fragade han. Weps läste: Pauliua Heger, lärurinna i franska spräket. p Paulina Ilegerb utropade Poller. Är det samma Paulina, som jag på Spielberg lärde känna såsom föreståndaren Hegers brordotter? Huru, i kännen detta fruntimmer? frågade mannen i kappan med synlig bestörtning. Om det är samma person, som vi mena, genmälde Weps, oså hafva vi verkligen nöjet att känna henne. Hon bär näsan högt och gär stolt som en drottning. På Spielberg skulle jag gerna hafva velat spela henne ett spratt ty hon blickade alltid på mig med förakt. Se, nådige herre, så hår gick hon, och så här såg hon på mig. Med mun och näsa på sned marcherade Weps med gravitetiska steg genom rummot. Fremlingen tillfredsställdes af lösdrifvarens ord och sade: Nu är kl. öfver sex. Ni måste här hålla eder gömda en stund, ty Paulina plägar återvända hem på slaget klockan sju. Godt yo När fruntimret kommer in genom