Norrländska Korrespondenten – 23 augusti 1870, sida 3

Ha, hvilken afskyvärd tanke far mig i sianet!Ö mumlade den gamle generalen doft för sig sjelf. Skulle dessa två hafva gift sig med hvarandra och tillhopa hafva aflat barn ho Någon kommer, ers nåd. afbröt honom betjenten. Jag måste inte hafva tillstängt ytterdörren riktigt sista gången. Han smög sig till dörren, tittade ut i nästa rum och återvände derefter till generalen och sade: Det är nådig frun med döttrarne; men de komma ej att störa eders påd, ty de begifva sig till fruns egna rum, som ligga på motsatta sidan af tamburen, Gå ögonblickligen och anmäl mig hos nådig frun. vnder hvilket namn önskar nådig herrn anmälas? Säg blott, att en gammal soldat önskar tala med henne uti ett mycket vigtigt ärende, vSkall ske, ers nåd. Med dessa ord ilade betjenten ut till frun, och denna begaf sig genast till salongen, så fort hon fick höra, hvad han blifvit befald att säga. vpå de möttes, klappade hans hjerta och darrade hans läppar till den grad, att han ej förmådde svara på hennes fråga angående hans ärende. Likaledes betraktade hon honom med stora ögon; en feberrodnad utgöt sig öfver hennes bleka drag; men hon ver