Norrländska Korrespondenten – 23 augusti 1870, sida 2

ter den stränga sededomarinnans moraler, sökte Braukenstein skaffa henne en älskare och införde till den ändan i huset en ung man, som låtsade vara dödligt förälskad i henne. Hon visade kurtisören på dörren, då han blef för enträgen, och när hon sedan, genom att tillfälligtvis lyssna på ett samtal mellan honom och Braukenstein, erfor att de spelade under täcke med hvarandra, förklarade hon sig ej längre vilja bo tillsammans med Braukenstein. Denne befallde mig då att hjelpa henne att packa, ty han är glad att i godo blifva henue kvitt. Dörrklockan pinglade. På ringningen höres det, som om det skulle vara fröken Amalia, och då är hennes nåd ejlångt borta. Skall jag låta dem stå litet och vänta utanför dörren? Jag betraktar mig nemligen numera endast och allenast som eders nåds tjenare. vOnödigt; uppfyll din pligt emot ditt herrskap lo Betjeuten gick ut, för att öppna dörren, och Martel utropade, rörd! Himmel, för hvilken menniska har Zielner offrat sig bo Betjenten återkom och förklarade, att ringningen verkställts af en tiggare, och att han affärdat honom. Nu kan eders nåd fortsätta sin examen, fortfor han, oså att jag för mina många penningar kan gifva eder mera valuta.