Norrländska Korrespondenten – 23 augusti 1870, sida 2

General Donays död. Den hjeltemodige generalen föll, som bekant, på walplatsen wid Wiesembourg. Will ni höra hwad man här berättar om denne krigare, fom sökte döden, då dören ide wille tomma til honom ? så ger Achard. Wid den tid, rå flaget de finitift måste anses wara förlorart, sån generalen tigande och dyster från höjden af en skans de sista regementena af sin division marschera utför en sluttning, från hwilken fiendens eld decimerade dem. Han hade gjort alt fom står i mennistomakt för att betwinga ödet. I detta ögonblick hade han ide en bataljon, ide ett kompani till fin vigpojition; den bloviga strid, fom han hade kämpat änra sedan morgonen hade beröfwat honom alt. Han samlar nu sina adjutanter och orronnansofficerare, tilldelar dem befallningar, fom skingra vem i alla riftnins gar, och går rerpå ensam ut ur skansen. Då han kommit ut på wägen, drager ban upp en pistol ur sacelhölstret, frog: sar sin hästs hufwud och stiger derpå med den dragna wårjan i handen långsamt uppåt den backe, som höjer sig mitt emot honom. Solrater, tillhörande alla regementen och alla wapenslag störta