jande skrifwelse af den 29 Juli srån ho nom till hertigen af Gramont: Het är allmänt kändt. att Bismarck före och under 1866 års frig erbjudit Frantrife, att bidraga till Belgiens före ning med Frankrike såsom en ersättning för Preussens förstoring. Den Europeista diplomatien har wetat, att tejsarens regering beständigt afslagit dessa anbud. Droyn de Lhuys kan i i detta afseende na upplysningar, fom ingalunda lem: na något twifwel öfrigt. Wid afflutandet af pragerfredefördraget tillkännagaf Vismarck till följd af den i Frankrilke framkallade jäsningen fin önskan, att wil: ja återställa den genom de preussiska ers öfringarne brutna jemwigten. Åtskilliga kombinationer, fom aktade grannftaternas oberoende föga trädde i förgrunden; de blefwo föremål för åtskilliga samtal under det att Bismarck städse wisade sig böjd för att göra sina personliga ideer gällande. Wid ett af dessa samtal samtyckte jag till att uedskrifwa dem liksom under hang diktamen. Form och innehåll bewisa klart, att jag har inskränkt mig till att reproducera ett af honom upp: gjordt och utweckladt förslag. Bis marck behöll denna uppsats, emedan han wille wisa den för konungen. Jag å min sida unrerrättade den franska regeringen om de gjorda meddelandena; kejsaren tillbakawisade dem, så snart de kommo till hans kännedom. Benedettis skrifwelse tillägger: Ronungen af Preussen sielf tycktes icke wilja gilla denna bafis. Sedan den tiden har jag icke härom ingått i något idgutbyte med Bismarck. Åndamålet med Bismarcks offentliggörande af detta dor kument war att wilseleda den allmänna meningen, för att förekomma indiffretioner, fom wi sjelfwa hade kunnat tillåta n