Norrländska Korrespondenten – 12 augusti 1870, sida 3

Nordiska skolmötet. (J sammandrag efter Göteborgsposten.) Tissarsen öfwer 1:a frågan: Lektor Blomstrand förklarade i ett längre anför rande att kristendom, skrifning och räkning borde utgöra de första grundämnena och sättas främst. Korkoh. Almqwist, att läran om Gud wore för barnet det wigtigaste, samt löjtn. Baijer (danff), att stolan bör bilda oss för detta lif, till folk med fosterlandskänsla, och kyrkan för det ewiga. Tas laren wille att en historisk underwisning ställdes främst fom läroämne, oc modermålets utwedling sedan. Danske skolläraren Karstensen yttrade, ar det man lär i skolan bör werka mwidare under lif met. Läraren bör följa barnet, sedan det lemnat stolan, för att tillse att sådden bär frukt. Alla böra få mydet som möjligt afse folkens upplyss ning, ide blott lärarnes. Lydligt lottade hafwa lätt att erhålla underwisning, de böra då meddela den åt de fattiga klasserna. Arbetareföreningar böra medwerka dertill i hög grad. Skollärarer Salin ansåg, att folkskolans första uppgift är at bilda menniskans tankeförmåga. Kristendom och historia böra i få fall wara grundämnen. Folk stolans alla ämnen medwerka äswen dertill blot de rätt anwändas af läraren. Skollärare Kruse (dansk) ansåg kristendomer ide wara något skolämne. En sann kristendom fan ej i ffolan ernås det är i hemmet, det ä föräldrarne, fom ffola bibringa densamma. Smär: det förde i äldsta tider Hjeltarne till Walhall, mer nu fan Guds rike hwarken tillkämpas eller föpas Endast en älskad moder är i stånd att i barnets hjerta mäda den sanna tron. Frihet bör således råda mellan lärare och lärjunge, och först met den senares önskan bör läraren bibringa Honom ut: medling deri. Anjåg den böra alldeles uteslutac från folkslolan. Skolföreståndaren Nohde an: märkte härwid skriftens ord: tlärer alt folk, etc. men att man ej borde trötta lärjungen för myc: fet med religionsläsning, fom slulle botiaga fö stor tid för folkstolan. Ty ide få mydet de kvantitativa fom det kvalitativa werkar i dette ämne. Menniffan bör harmoniskt utbildad, e tröttas af katekesläsning m. m., utan religioner skall tala till hennes wilja oc) känsla, i få fal är den af högsta wigt. Derefter utgör modersmålet grundlaget för alla andra kunskapsämnen Barnets eftertanke stall utbildas, få att det genaf från början förstår hwad det läser. Talaren slutade med att nämna, i motsats mot lektor Blom: strand, att i de swenska folkskolorna fom förste hufwudämnen woro äfwen historia, geografi ock naturkunnighet upptagna. Seminariiförestånda ren Tang anfåg religionen dels wara en salig hetssak och en sedlighetssak, i förra fallet hörand till kyrkan, i det sednare till skolan. Dansker Norregaard ansåg modersmålet wara det förs nämsta i folkskolan, och derefter historien. Skol lärarne Thorson, Berndtson och Johansson wore ense om kristendomen såsom grundämne, den fiftnämnde yttrade bl. a. att menniskan måste hafwe en makt fom räddar henne från moralifft förfall och detta är religionen. Man får ide lefwa blot för detta lifvet och medlet att sannt uppnå et annat är kunskapen om kristendomen. Denna bör ide wara skilid från skolan. Dermed upplöst ordföranden dagens jammankomst. Tisdagens förhandlingar börjades med mor gonbön af Hansen. Derefter talade pastor Manu (dansk), fom yt trade att religionen måfte tala till både förståndet, fänslan och wiljan. Guds ord och Guds folke (2) historia bör i folkskolan wara det wäsentliga ämnet. Widare bör hwarje gren häntydande på de öfriga kunskaperna och tjenande till en praktist utwedling, blifwa det andre föremålet för studiet, och isynnerhet fäderneslandets historia. Li dare Guds uppenbarelfe i fina skapelser eler naturläran. Att äfwen sången har en ftor bety