—o-A AA nj—;7x—s.——j.— dottern herrskande likheten, som hans vilda rörelse ej tillät honom att nogare pröfva bennes drag, och hon kommit i Földwoys sällskap, samt bar en himmelsblå domino, det vill säga samma slags drägt, som han tagit reda på att Leopoldina för kvällen utvalt åt sig. Hvad har jag gjort!o stammade han och slog sig för pannan. Tusendefaldigt mera ondt, än ni någonsin kan godtgöra förklarade Földwoy. Kom aldrig mer inför mina ögon lo Den Ungerske ädlingen och fru von Labanz fortsatte sin väg. Komna utom porten fingo de tag ien hyrvagn och läto den föra sig hem. Nu är hemligheten uppenbaro yttrade damen i vagnen, oden förskräckliga hemligheten! Hvad är att göra, broder ?) yIngentingp svarade han. Då är den olycklige förlorad ho Ätminstone hvarken kunna eller skola vi hjelpa honom. Vi måste hjelpa honom. Hörde du ej, att fruntimret förklarade honom för oskyldig? Kvinnoprat — men jag skall tala med henne. O broder, om han verkligen vore oskyldig lo Skulle hedern i alla fall förbjuda dig att tänka vidare på honomvOlycksaliga afton! klagade fru von Labanz. yJag skulle vilja gifva mitt lif, om jag dermed kunde göra det gjorda ogjord! Jag är skulden till hans olycka bvFiat justitia, pereat mundus! Tala ej mer om den ärelöse skälmen, som så skamligt bedragit oss h Ack, mina drömmar och förhoppningar! — mitt hjerta brister h Huset var upphunnet, och Angeli bars afdånad ur vagnen. (Forts.)