Norrländska Korrespondenten – 9 augusti 1870, sida 2

Den tilltalade efterkom ändtligen tablabirons önskan, och då denne uu såg, att han ej hade misstagit sig, tryckte ban den återfunne vännen hjertligt till sitt bröst. Hvilken ond ande har röfvat dig från 0oss? frågade han derunder. Mitt öde, svarade den fordne förvaltaren i Horna svårmodigt. Samma olyckliga öde, hvilket befaller mig att nästa ögonblick åter lemna eder. Men om vi ej vilja medgifva det? Då inviger ni mig åt förderfvet. KBaratom, riktig karl trotsar ödet invände ädlingen, lät champagnekorken smälla och slog den skummande drycken i glasen. Låt oss dricka en skål för vår vänskap och en lycklig framtid lo Glasen fördes till läpparne, men, medan Földvoy ärligt tömde sitt, läpjade Wilhelm och Angeli endast på deras. Som den sistnämnda, genom en blick lät brodern förstå, att hon önskade vara allena med den återfunne, uppsteg han från bordet med orden: Om ni visste, huru högt vi värdera eder, skulle ni visa större förtroende! och lemnade rummet. Min herr Pilgrim, sade enkan till Wilhelm, oni har gjort oss stort bekymmer genom det sätt, på hvilket vi försvann från Horna. Först vid edert återseende har det åter gifvit vika.n (Forts.)