Norrländska Korrespondenten – 9 augusti 1870, sida 2

i Wien, har på fin regerinas wäanar erbju dit österrisista ritetangleren att sörja för åstatlommandet af de behöflixa pennins aemerlen i händelse af en franfföfterric kisk offansiv och defenfiv allians. Ryska neutraliteten skall wara så län: ge Österrike ej gör min af att under stödja Frankrike. Saran är situationen för öaonblicket. Det år obestridligt, att den fon förändra fig hwarje rag; men såkert är i alla fall, att allmänna opinionen bestämdt uttalar fia emot hwarje deltagante i kriget, och denna stämning tan i pålommande fall komma att utöfwa ett starkt infiytande på regeringens beflut. Från fitt rvefivend i Brussa i Mindre Asien har Abd-el Kader sändt föl: jande skrifwelse till fransta trigsministern: Ura ware Gud! Till den tapp re marskalken af Frankrike och krigeministern. Excellens, wi hafwa på ryktets wäg försport, att Frankrike ämnar låta ktrutet tala till fina fiender, preussarne — nifve Gud att de måtte tomma på skam! — och att Ever mäktiae keisare, Napoleon HI — måtte Gud i fin gorbet skänka bonom lycka! — har beslutat låta det franska Afrikoas tappra söner marschera i spetsen för sina soldater. Den, som har stridt mot fransmännen, skulle wara den fifte af de troende, om han ide i detta fria mille ftälla fig till sitt adopterade färerneslands tjenst; hang fruktade fabel gör anspråk på äran att wara den första i elden mot preussarne. Emiren Abd el-Kader anmodar eders ecrcellens att nedlägga denna ödmjuka bön för kejsar Napoleon III:s ärorika trons fötter. Gud gifwe honom seger! Från Guts tjenare Abr-el:-Kader. Brussa, d. 6:te Rabia el Tsant i äret 1287 efter Hegira. — Den 63:årige emiren, fom sålunda begår att deltaga i striden mot Preussen, har, fom bekant fört ett mycket krigiskt och äfwentyrligt lif, Under åren 1835 till 1847 stred ban, till en början ifförening med kejsaren af Marocko mot fransmånnen för att förfmara de aras hiska stammarnes oberoende i Algeriet. År 1847 toas han tillfånga och fördes til Frankrike, ver han hölls inspårrad än i en, än i en annan sästning, tills Louis Napoleon, sedan ban blifwit kejfare, satte honom på fri fot år 1852 och skänkte honom 100,000 franks. Sedan denna tid har emiren tels uppehållit sig i Brussa eller Constantinopel dels i Damaskus, ver ban, fom bekant under oroligheterna 1860 tna de kristna i förswar mot de wilda druserna. Moniteur univerfel mill weta, att Abrel Katrerd anbud om att taga tjenst i franstka armeen har blifwit mottaget. En forresponrens från Posen i en ens gelsk tidning lyder sälunda: Nyheten om krigsförklaringen har mottagits med stor sorg och owilja af befolkningen här, som är polsk och fom alteles ide önskar ftris da för preussiska regeringen mot fin ford na allierade. Från alla Håll hör man klagan och jämmer öfwer manskapet, fom skall i lriget. Befolkningen i Posen har gjort en tillrädligt sorglig erfarenhet i fråga om uppror, för att den skulle milja resa fia, äfwen om Preussen bles flaget; men ehuru polackerna äro ypperliga soltater och stridde förträffligt mot dans skarne, få fan Preussen likwäl icke obes gränsadt lita på dem i en strid mot des ras fordna allierade, mot tem, fom en nationaltradition länge har lärt vem aft