2 111 hd JA SER TER VITE IR TY LIJUNMUTLTE Stuartarne til Frankrike. Han inträdde år 1825 i militärskolan i S:t Cyr, bwils fen han är 1827 lemnade fom ftabåofficer. Sedan denna tid ha få krigare warit så mycket i fålt som han; han bar kåmpat nästan öfwer alt, hwarest de franska fanorna wisat sig, i Belgien upprepade gånger och i 15 år utan af: brott i Ataier, fsedermera på Krim och sist i Jtalien. Knappa 4 år efter det ban lemnat skolan, utnämdes han till riddare af hederslegionen; sedermera blef ban efterhand adjutant hos åtskilliga pe neraler och följte i denna egenskap Aes neral Damrcmont till Algier år 1837. Sårad i bröstet af en gewärslula mid stormningen af Constantineh, blef han, ehuru simpel kapten, utnämt till officer ar hederslegionen, en utmärkelse, fom sällan weterfares faptener, ifynnerhet wid få unga är och efter få kort tjenftgöring. Prinsarne af konung Louis Philippes familj satte hönt pris på den werkfamme och tappre adjutantens tjenster, och hertigen af Orleans anförtrodde åt hos nom befälet öfwer 19:ve bataljonen fot: jägare. J denna fin va ftällning till: wann ban fia fnart allmän uppmärk samhet oc) hans officerare och soltater tröttnade alrrig att berömma sin unge chef, till hwilken de sågo upp med beundran oc) hängifwenhet. Wid en åls der af 32 år blef han bataljonschef, twå år senare utnämtes han till öfmerftes löjtnant och sålunda mar han städse en af ve yngste bland officerarne af samma grad fom han. Som öfwerstelöjtnant wid främlingslegionen i Constantineh reltog han i flera träffningar mot fabylerna och araberna i lanret Giskra ända till år 1845, då ban befordrades till öf werste wid det 41:a linieregementet i Oran. Under kriget på Krim stältes ban i spetsen för en infanteri-tivision, och bet ges wäl knappast någon, fom ej hört talas om hang stormning af Mar lakoff och ten nåstan widunderligo lyda, hwarmed denna dristiaga wapenbrand ute förres. År 1857 förte han äter en af arvmeng divisioner mot kabylerna och gjorde ben glänsande eröfringen af de fruftanswärda förskansningarne mid Ice: riten under samma ansträngande fält: tåg, fom bragte landet ända til Djerjera i fransmånnens bänder. J slutet af 1858 nämres han til öfwerbefälhafware öfwer Algiers tlandte arme och flotta, och då senare den itar lienska armen bildades. fick han befälet öfwer den 2:a fåren, i spetsen för Bwilfen han wann sin första ryktbarhet. Det år denne general som nu, utan twifwel, åter skal) föra fina fransmän framåt till seger. Han är en rask och traftig man. Aldrig siuk, i trots af sitt läångwariga wistande i Algier, är han i ständ till att utweckla den största werksamhet. Han är en utmärkt, utomordentligt djerf ryttare; på fin höga ens gelska häst företager han ofta den mest forserade ridt. Man har sett honom till häst aenomkorsa Algier i i alla rikt: ningar på några dagar och städse i aac topp. Som krigare besitter Mac Ma hon en owärderlig egenskap: han har altid lyckan med fig. Han har aldrig er farit någon olägenhet af dessa owäntade händelser, hwilka oberoende af menskliga företag städse kunna inträffa och kullkasta de bäst öfwerlagda planer. Dessutom besitter han i hög grad de egenskaper, hwarmed man så gerna ser krigare utrustad: tapperhet, oegennytta, ädelmod, uppriktigbet, frimodighet och en sällsynt fin hederskänsla. Med alla resse egenskaper förenar ban en wänlig karakter och en stor omsorg om soldatens bäfta Man har fle ra gånger hört honom upprepa ett ytrande, fom bewisar, huru mycket man: stapets wäl ligger honom om biertat: Man tan ej göra fig nånon föreftälning, huru wigtiat det är att under krig soldaterna få intaga fina måltider i rätt tivd. Hertigen of Magenta är ej atlenaft en af re mest omtyckta personligåeterna inom franska avmeån, han är en fana, fom soldaterna följa med alädje och tillit, derför att de weta, att om än or: tonen skulle sönderslita dess ärta weck, behöfwa de aldria frukta en fläck derpå; den militära hedern med fina stränaa fordringar år luan, då den känner sig