Norrländska Korrespondenten – 5 augusti 1870, sida 2

Faångarne på Spielberg, af Theodor Scheibe. Ösversättning för Nya Norrl. Korrespondenten.) ljerde Äfdelningen. (Forts. fr. föreg. n:r.) Öfrverväldigad af tacksamhetens känslor, kysste Wilhelm gubbens hand och sade: Min herre, ni skall ej hafva misstagit eder på mig. Med nyväckt lefnadslust vill jag anträda resan till Natal. Sedan Wilhelms kläder blifvit torkade i solen, och generalen lyckats skjuta gräfsvinet, begåtvo sig alla tre till den sednares boning i Teplitz. Tredje Kapitlet. I Wien. Herre, ni plågar min dotter med eder dåraktiga svartsjuka, Leopoldina gråter sina ögon röda. Hvart skall detta leda! Dessa ord ställde Földway till en mager man med ett angenämt yttre, som kunde vara ungefärligen fyrtiv är gammal. Jag är ej svartsjuk, svarade denne och strök ur pannan det krusiga, svarta håret; men jag kan ej medgifva, att Leopoldina med sin ynnest utmärker än en karl än en annan, då hon likväl redan är min fästmö.