Norrländska Korrespondenten – 29 juli 1870, sida 2

Rappel renna oförsonliga organ för den store landsflyktingen Victor Hugo, låter en ide mindre utmärkt filosof och historieskrifware säga i dess spalter: YSnjen mill ha fria Nu ämnar man börja det, eter låta Europa tro att mi wilja hafwa det. Detta är en öfwerraskning oc en taskspelarkonst. Millioner bönder hafwa i går votes rat blindwis. Hwarför? De trodde fig unrwika en stöt fom förskrädte dem. Ice trorde de fig votera om kriget, deras barns död? Det är förskräckligt att man mifzsbrufar denna oöfwerlagda omröstning. IMen höjren af skam, den moraliska döden, ret skulle wara att Frankrike läte hantskas med sig till denna grad, mot alla sina känslor, alla sina intressen. Låtom oss göra wårt plebiscite, och det på allwar. Låtom oss rådfråga tlass efter klass, från de rikaste till de sattigaste, från stadsboerna till bönrerna: låtom oss taga i tu med dem som nyss hopsamlade denna majoritet och som nu glömt sina löften. Till hwar och en af dem fade man: Ja, men framför alt intet krig! De minnas det icke. Frankrike mins det. Det skall med oss underteckna en adress om broderlighet till Europa, om aktning för det spanska oberoendet. Påtom of plantera fredens fana! Krig åt dem allena, som skulle wilja hafwa krig i denna werlden! 8. Michelet. Slutligen torde man wäl få antaga att fabriksinpustriens och handelns män warit här som annorstädes emot kriget. Och det är helt naturligt; ty kriget är tyrt först genom de summor, fom direkte anslås vertill och sedan genom den för: lamning fom drabbar alla eller nästan alla näringar Wi skola framlägga nå: gra siffror. Frantrite har en arme på trigsfot af omkring 700,000 man; Nord tyska förbundet har omfring 550,000; Bayern 50,000; Wiärtemberg 35,000; Baden 30,000; fom man finner en an: senlig mängd friska, kraftfulla, arbetsdugliga män, hwilka som wilda djur skola hetsas mot hwarandra. Denna summa blir i det närmaste fördubblad och upp. aår till godt twå millioner män, om i beräfningen medtagas depötoch garnisonstrupper samt landtwärnen. Detta under förutsättning att kriget blir bearänsadt till nu nämnda matter. I mot: fatt fall ökas antalet med 500,000 Stalienare, 800,000 Österrikare, 100,000 Belgier. 60,000 Holländare och omkring 50,000 Danstar. Med dessa siffror för ögonen fan man ungefär ana, hwad dessa armcer kosta i underhåll, erforda i fripgmateriel m. m. Hwilfa oerhörda utgifter hafwa ej redan drabbat ve frigfövande makterna, ja äfwen de riken, bwilka börjat rusta sig för att fåwara i fred och ro. Sjelfwa England, som icke behöfwer uppoffra ett öre för ware sig det ena eller det andra, har, enligt en engelsk tidnings beräkning, under loppet af åtta dagar från den 4 till den 12 Suli förlorat ett tusen trehundra sjuttiotre mils tioner trehundrasjuttiotusen rdr rmt; od) benna förlust ökas med hwarje dag. Samma tidnings pariserkorrespondent skrifwer den 14 Suli, således innan krigsbeslutet blef kändt: Händelserna under förflutna weckan hafwa, sedda från fi nansiel och kommersiel synpunkt, warit beklaganswärda. De hafwa förorsakat en reduttion af wärdet å placerade fapis ler, hwilken måste räknas i hundratals millioner sranks. De hafwa åftadtoms mit eller skola föranleda till en massa baakrutter, och hafwa ruinerat eller skola ruinera hundratals familjer; de hafwa förlamat produktmarknaderna i Havre, Marseille och Bordeaux; de ha uppfkrämt manufakterierna, lagt hinder för utför randet af utländska mwaru-refvifitioner och hafwa föranledt til upphäfwande af order för lokomotiver och andra produt. ter af fransk industri. Så låter det från England och Frank rike. Från Tyskland skulle underrättelserna ej wara bättre, om blott någon wågade uttala hwad helt wisst månge tänka. Ett blott weta wi att, till följd of Preussens förswarssystem, jordbru: karne måst lemna fina hem och fina änun offördade sädesfält, oaktadt flerestädes wan ÄAosnado såden 222 . Kn fan