Norrländska Korrespondenten – 29 juli 1870, sida 2

Kliget! Wi hafwa sökt samla och framlägga de mera talande bewisen för folkens fredliga och försonliga känslor, emedan sådana iaktagelser äro, som wi dels wisat dels artyet, ur mer än en synpnnkt lärorika. Det är emellertid klart, att t. er. i fråna om adressen från Pariserarbetare deri uttalade åsiater för tillfället Hart kännas och uttalas blott af arbetarnes bästa medlemmar, af dem som redan åro och ännu mer skola blifwa sina bröders förebilder; men sanningen är så enkel och låttfattlig, ja påtaglig, att den, en gång uttalad af arbetarne sjelfwa, skall af de öfriga med tro och lif omfattas. Det är widare oemotsägliat, att detta fria föga eller intet skall låta fig påmerlas af hwad arbetets mån känna och tänka — de hafwa dertill ännu alt för liten legaliserad makt, desse som dock de facto hafwa all makt — men när de få makten; d. w. s. när demokratien segrat i Europa då skall tanken om ett fritt, fredligt europeiskt folkjörbund blifwa en stolt werklighet Den dagen skall banes ret, m öfwer Europas förenade staer. Dessförinnan skola wi hafwa fett upps syllelsen af nuwarande ecklesiastikministern glada ungdomsdröm: Jordens kungar ffa abditera! Wi nämnde temokratien. Nå wäl! Hela franska demokratien har warit emot kriget: dess yppersta män, en Jules Far vre, en Gambetta m fl. hafwa inom lagstiftande fören kraftigt protesterat der: emot och med glödande wältalighet fört fredens, det år frihetens talan. Ja Garnier-Pages wäckte till och med en motion om antagandet af sådane beftämmelser, hwarigenom ide blott de neutrala, utan äfwen sjelfwa de krigförande makternas handel och sjöfart skulle fom. mit att ostörde fortgå. Sjelfwa Thiers, denne gamle stridslystne statsman har, ryggande tillbaka för det answar ett trig mellan europas twå representative mat ter medför, höit fin röjt för freden.