Norrländska Korrespondenten – 26 juli 1870, sida 3

Franska senaten begaf sig den 16 d:8 efter slutart sammanträre till S:t-Ctoud ter kejjaren, hang gemål och fon befunno fia. Presitenten Höll wir tillsället ett tal, hwari omnämnes Frankrikes entbusiastiska beslut att icke sörcrana nångot djerft tiutag:Ers Majestät drager jwirret: färerneslanret är mer er, darrande af harm och folthet (je dock uppfatfen i början af detta nummer), och fom flus tar fålunda: Om farornas stund är kommen, få är segrens stund nära. veSnort skall atet tacksamma fädernegs lantet tillertänna fina föner segrens äres betygelser; snart, da Tysiland blifwit dee friadt från vet herrawälte fom förtruc: ter tetsamma, tå Europa återsått freten aenom wåra wapens ära, skall ers majestät, fom för twå månader sedan för sig och sin dynasti erhöll en ny traft genom den natienella wiljan, ånyo egna fig åt detta stora fötbättrvings: och reform arbete, hwars förwertligande, — Frantrite met det, och kejsarens snille anfmar rar ret derför, — icke skall lida annat uppstof än den tid fom ni begagnar för att feara Keijfaren swarade blond annat: Wi börja en allwarsam strid. Frank rike behöfwer alla sina barns bistånd. Staotsängzeiger offentliaaör, för att wifa te forrringar, fom blifwit uppftäls ra af franska ministeren, twå aktstycken. Det sramgår deraf, att Benedetti ren I och 11 juli sötte utöfwa en pression på fonungen, för att denne ffulle förmå pring Leopold att afstå från thronen, något fom konungen ide wille inlåta fia på. Den 13 begärde Benedetti på Branvans ev:Rromenaden, feran prinfen redan afz stått, att konungen skulle bestämdt förs säkra, att han aldrig sedermera skulle aif