Norrländska Korrespondenten – 26 juli 1870, sida 2

dom icke förslösas i onyttiga krig för tillfrersställande af enstildas fåfänga och äregiriahet eller ännu sämre egenskaper. Hwad hafwa mnäl i sjelfwa werket tessa stora klasser af jortbrukare och fabriksarbetare i Frankrike och Tyskland för ffara eller gagn deraf att en Hohenzol: ter sitter på Spaniens thron. De skulle, om de sjelfwa hare matten, föra bry fia derom — om ide för att beklaga detta ömkliga och löjliga och löjliga jägtande efter en renent för ett folk, fom nu i twå är republikanskt sätt skött fina affi rer sjelf. Man har talat om den förolämpning, fom genom det franska sändebudets ut: manande språk och hållning emot den preussiska konungen skulle bafwa tilfogats det tyska folket och menat att detta borde känna sig manadt att i blod aftwå skymfen. Åtminstone har denna åsigt gjort sig gällande i Tyskland. Sägom det rent ut: hwilken barnslighet, ja bwils fen narraktighet! Och framför att: Bwils ten audlöshet! Om tet rimligtwis i en kristlig tid och i kristna länder kan talas om hämd för lidna oförrätter; hwarför äro då icke dessa goda tyskar ifriga att aftwå i blod, eftersom det så skall wara, den skymf de lidit af Preusserkonungen, som för några dagar setan hade ten fräckheten att ut: repa: Jag skall förswara Tysklands ära till sista man! Se der en förolämpning minst lita stor fom Benedettis försöt att få tala wid en kuna på promenaden. För öfriat betwifla wi ingalunda, att ju konung Wilhelm skall utginta få myc: ket menniskoblod som helst med undantag af sitt eget, hwilket måste sparas för att nyssnämnda sis:a man icke stall sakna en konung med nåde. Det erinrar lifligt om den fungarätt Samuel kungjorde judafolket, då vet emot Guts milia tretffaveg att få sig en for nung, fom öfwer dem råda skulle. Edra söner stall han taga och sätta dem bland sina wagnar och bland fina ryttare och de skola trafwa framför hans wagn. Och I srolen wara hans trälar. Det nuworande kriget är mer än nå got föregående en illuftratiom till denna dystra profetia. Och det skall få blifwa, ända till def trafwarne stjelpa hang wagn i närmaste vite och trätarne ej längre låta nånon taga fina söner; men när skall detta ske? ——