Norrländska Korrespondenten – 22 juli 1870, sida 3

Samtalet afstannade härmed; Wilhelms värd lade sig att sofva och Wilhelm begaf sig för syus skull till det honom anvisade lägret, fast besluten att ej ligga zigenarne till last och att utföra sitt uppsåt, ty gubbens enkla vältalighet hade ej förmått rubba det. När han såg honom insomnad liksom de öfriga af hans stam lemnade han derföre sakta lägret och gick ini skogen åt den sidan, der gubben med handen hade antydt, att Starostdammen var belägen. Redan uppsteg den strålande solen och förjagade dimmorna, och ännu hade Wilhelm ej funnit Starostdammen. Oro uppfylde hans sinne, ty han fruktade att återkomma till Horna eller stöta på folk, som kunde vara utsändt