Norrländska Korrespondenten – 22 juli 1870, sida 3

för att fånga honom. Den försvann dock, när han uppnådde en af bergets höjder och der såg, att han befann sig i en för honom alldeles fremmande trakt. Genom klippdalen, ofvanför hvilken han stod brusade en slod, som så krökte sig, att den aflägsne åskådaren lätt kunde bringas på den förmodan, att det var tvenne olika sloder. Wilhelm nedsteg i dalen. Är detta ej Waagfloden?o frågade han en skärslipare, som han mötte, och pekade dervid på floden. pJo, så heter floden, svarade denne. Hvarifrån kommer ni?Från Trenlschin.Huru långt är det dit?9 Två timmars väg. Huru kommer det sig, att herrn, som dock ej synes vara någon vandringsman, ej känner till trakten?) vJag har gått vilse i skogen. Adjö, min vänl7 vAdjölp Wilhelm rigtade kosau emot slodea och uppnådde den äfven efter en kort vandring genom en bokskog. Den hade en bugt, der vattnet rann omkring uti en sakta kretsande rörelse, medan det uti strömfårans midt flöt undan snabbt. Några blad, som vinden ditfört från en rosenbuske på stranden, samt en kvist af ett träd svängde ständigt omkring i en krets i denna bugt, utan attkunde komma derifrån. (Forts.)