Fångarne på Spielberg, af Theodor Scheibe. (Öfversättning för Nya Norrl. Korrespondenten.) Tredje afdelningen. (Forts. sr. föreg. n:r.) Knappt lyckades det Rudvolf att genom den häftigaste ansträngning från henne frigöra sin strupe, innan hon med venstra handen fattade honom i håret och med den högra sökte uthacka hans ögon, samt stötte sina knän i veka lifvet på honom. Han måste skrika till af smärta, ty hon genomträngde med sina spetsiga naglar hans högra ögonlock och sökte utrycka ögat. Den oerhörda smärtan fördubblade Rudwolfs styrka; med en ryckning reste han sig upp, vred ur led den hand, hvarmed hon sökte uthacka ögat, och slungade henne liksom en rasande tjur öfver hufvudet. Med den andra handen höll hon sig dock fast i håret, och deraf blef en följd, att hon kom att hänga, eller rättare rida på honom, ty hon upplyfte med öfvernaturlig kraft sin kropp till hans hals och omslöt med de köttlösa benen fast hans bröst. Hon närmade munnen till hans öra och gaf till ett hånskratt, sådant som är eget för vansinniga i dödskampen. Med förtviflans fart störtade Rud