Norrländska Korrespondenten – 15 juli 1870, sida 3

skapen egaar en olycklig. bortgången vän. ?Kanske skall jag en gång i en skönare verld återse Eder, dyra Augeli, såsom engel? Min ande skall då, likväl endast genom rosenskenet af Eder kärlek saligt förklaras, Gud vare med Eder! önskar En gränslöst olycklig. Vid midnatten infann Rudvolf sig vid sågverket och väntade ända till dagens. inbrott på sin fordne kamrat, utan att likväl denne infann sig, Gunstig herrn ställer mitt tålamod på ett hårdt profsp, sade han för sig sjelf. vJag borde gå och angifva honom och göra slut på saken, ty hans uppförande är utmanande — han vill imponera på mig. — Jag trodde likväl att han kände mig! — Kanske dock han ej kan komma i dag, men kommer i morgon ock medhar penningarne? Hvad skulle han äfven göra här med två tomma händer, då han vet, att det ej är honom utan penningarne, jag önskar se hos mig? Jag skall vänta honom i morgon afton. Den benådade fången begaf sig till skogen och lade sig att sofva. Om eftermiddagen vaknade han hungrig och besökte derföre Hornas afskildt stående hus samt bad om mat och erbjöd god betalning derför; men folket vek med