återvända, förrän Ni anser mig värdig vara Eder förtrogna väninna. Angeli; Wilhelm tryckte underskriften till sina läppar och sade med ett smärtsamt leende: Nu har jag ej mera något val; bergsbexan får rätt, om ej till bokstafven dock till andana, och mitt öde uppfylles efter hennes profetia! Jag kunde visserligen förse mig med ett falskt pass, och dermed ännu lång tid hyckla och ljuga: mig genom verlden, men detta skulle ej haft annat mål än min törnebanas förlängande. Lika litet som jag eger mod och kraft att kämpa mot mitt öde, eller förmåga att ånyo bära lidandet och vanäran, lika litet förmår jag utan sjelfförlitelse afsäga mig den lycka, som jag här fått en försmak. af. Jag trodde mig älska Paulina, och dock hade jag förmåga att utan saknad skilja mig från henne! Det var en kärlek af helt annat slag, än den jag hyser till Angeli. Mitt öde är besegladt och måste vara detho Wilbelm satte sig vid skrifbordet, tog pennan och började. Vi vilja luta oss öfver honom, för att erfara, hvilka tankar han anförtrodde åt papperet. Hans bref lydde så här: Dyra Angeli! Jag svär vid den evige Guden, att den låga, som Eder älskvärdhet upptändt uti mitt hjerta, är det enda ljuset på min stig och att ingen pligt